Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - 1914 — och 1936. Av E. Biörklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medför betydande risker för deltagarna, och å andra sidan en strävan
att återgå till den gamla beprövade neutralitetspolitiken. Mellan
dessa båda poler — viljan att göra en insats och viljan att hålla
sig utanför — pendlar i ett stort antal länder även allmänhetens
inställning. Men allt detta skapar en betydande ovisshet, där den
enda återstående aktionslinjen för många blir att i det längsta
stödja solidaritetspolitiken i Nationernas förbunds anda för att
vid behov söka falla tillbaka på neutralitetspolitiken såsom en
sista reserv. Läget av i dag är därför i dessa hänseenden
dessvärre ojämförligt mera komplicerat och svåröverskådligt än det
var år 1914, då Sveriges föresats att hävda sin neutralitet var
given.
Krigsförklaringar äro ju i och för sig synnerligen beklagliga
dokument, men än värre är det att igångsätta krigsoperationer
och krigföring utan krigsförklaring. Ty med ett sådant system
kastas det lilla, som finnes kvar av folkrätten i krigstid, i
smältdegeln. Rättstillståndet blir därmed än ovissare och risker
uppstå, att spörsmål, som förut lösts enligt erkända rättsprinciper,
nu kunna giva anledning till komplikationer och ytterligare
konflikter. Tyvärr synes med hänsyn till Kelloggpakten
utvecklingen gå i den riktningen, att krigsförklaringar ej längre äro
brukliga.
Neutralitetsförklaringar, vilka förut på ett skäligen enkelt sätt
kunde klarlägga situationen, kunna numera av folkförbundets
medlemmar utfärdas endast i det fall, att det gäller s. k. »tillåtna
krig». Huruvida ett krig blir av tillåtet eller otillåtet slag,
avgöres som bekant av förbundspaktens bestämmelser men kan icke
i förväg överblickas. Härvid må beaktas, att vid mera
omfattande konflikter, där ett flertal stormakter äro engagerade,
anledningar finnas att betvivla att folkförbundsrådets beslut skola
kunna fattas enhälligt. Föreligger ej enighet, brister därmed
sannolikt förutsättningen för att kriget skall rubriceras som
»otillåtet», sanktioner kunna i detta fall ej påbjudas, och en
utanför konflikten stående medlemsstat kan avgiva
neutralitetsförklaring. Men vid fall åter, där en »angripare» konstateras och
där ekonomisk sanktionsskyldighet föreligger, kan man icke
utfärda en neutralitetsförklaring, utan man är bunden vid
solidaritetspolitiken. I detta sammanhang måste man dessutom hava
klart för sig, att stormakterna inom eller utom förbundet givetvis
komma att göra sitt bästa för att söka göra spelöppningens regi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
