- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugutredje årgången. 1936 /
327

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Medelklassens kris. Av C. O. Pettersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något annat än överklass och underklass — men den saknar
ståndets distinkta konturer och markerade gränslinjer. Den ofta
framträdande svårigheten att exakt definiera medelklassens
begrepp, att fastställa dess konfiguration och omfång, torde i sista
hand bottna i medelklassens karakteristiska öppenhet gent emot
angränsande socialprovinser. Medelklassen tillåter en viss
migration över såväl sin undre som sin övre gräns, och denna
migrationsrörelse försvårar i någon mån gränsdragningen; de
migrerande elementens läge på den sociala kartan blir under vissa
stadier obestämt, och medelklassen ter sig därigenom icke så avgjort
såsom något annat än utan tillika såsom en potentiell del av
andra samhällsklasser. Så utgör arbetarklassens översta skikt en
potentiell del av medelklassen, och så bildar medelklassens elit
i sin tur en potentiell överklassgrupp. Men genom denna
ståndscirkulation, denna inre sociala rörlighet, utgallras och avlagras
också inom varje samhällsgrupp ett undre skikt, som potentiellt
tillhör en lägre socialgruppering. Här föreligger sålunda vad
Vilfredo Pareto kallar »elitens cirkulation», en ständig
omrekrytering och uppblandning av de ledande skikten med element från
samhällets botten.

Det vore emellertid en ytlig och förhastad generalisering att
antaga, att det moderna samhället för alla lager innesluter nya,
förut obefintliga cirkulationsmöjligheter och en vidgad social
rörlighet. Först och främst är skillnaden mellan ståndssamhället
och klassamhället i detta avseende snarare en gradskillnad än en
artskillnad. Inför en mikroskopisk analys framträder en socialt
uppåtstigande rörelse även i ståndssamhället och i feodalstaten,
vilkas behov av krigare, präster, ämbetsmän och funktionärer av
skilda slag måste fyllas genom en mer eller mindre omfattande
tillströmning från de undre skikten. På ett dylikt sätt begynte
senantikens germaner att så att säga inifrån erövra det romerska
riket, liksom det tredje ståndet i Ludvig XIV:s Frankrike genom
en liknande social stigning förberedde den kommande politiska
omvälvningen och under 1700-talet till och med blev den politiskt
maktägande adeln överlägsen i rikedom och välstånd. Men i
allmänhet var denna uppflyttning så sporadisk, individuell, strängt
ransonerad och omärklig, att den ej störde eller rubbade ståndets
allmänna slutenhet. Och vidare. En så betydande social
nybildning som industriarbetarklassen synes tvärtom vara fastare
bunden vid sin underordnade position inom produktionsprocessen än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free