Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Medelklassens kris. Av C. O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forna tiders hantverkare. Väl ha de sedan slutet av 1700-talet
pågående radikala omgestaltningarna inom näringslivet betytt
nya och förut okända lokala omflyttningsmöjligheter för den
obesuttna delen av lantbefolkningen, som beredvilligt tillmötesgått
industriens behov av arbetskraft, och som till stor del rekryterat
det under industrialismens genombrottsperiod hastigt växande
stadsproletariatet, men denna omflyttning har näppeligen
inneburit någon social befordran eller ens medfört nya möjligheter
till en dylik befordran.
Mellan den på det hantverksmässiga och den på det industriella
framställningssättet grundade arbetsgemenskapen synes råda den
allmänna skillnaden, att hantverksorganisationen i normala fall
medger en social befordran inom yrket men utesluter eller
försvårar övergången till ett annat yrke, under det att de
industriella arbetsformerna underlätta en cirkulation mellan olika
fack men reducera möjligheterna till socialt avancemang. Den
moderne arbetaren, som vanligen har att endast ombesörja en
detalj inom produktionsprocessen, sammanväxer ej med sin
uppgift på samma sätt som lantmannen, hantverkaren eller utövaren
av en intellektuellt krävande och kvalificerad syssla, arbetet blir
mera en accidens till än en ingrediens i hans personlighet, mera
ett nödvändigt ont än en åtagen livsuppgift. I varje fall gäller
detta den outbildade arbetskraften. Den i det nutida näringslivet
engagerade arbetskraften är nämligen i motsats till hantverkets
likformigt utbildade arbetskraft — här möter sålunda en annan
skillnad — av tvenne huvudslag: kvalificerad och okvalificerad,
och av den kvalificerade delen är en större eller mindre
underavdelning att beteckna såsom specialutbildad — ännu en
avvikelse från hantverkets förhållanden. Helt naturligt besitter
den utbildade och särskilt den specialutbildade delen av
arbetskraften mindre av horisontell rörlighet än den outbildade, men
den har i gengäld större möjligheter att ekonomiskt och socialt
avancera inom yrket — sålunda en viss likhet med
hantverksarbetet — givetvis i den mån den moderna arbetsorganisationen
överhuvud taget inrymmer dylika möjligheter.
I stort sett är emellertid arbetaren bunden vid sin position.
Om han lyckas höja sig över sina likar, sker detta oftare i kraft
av fackliga eller politiska förtroendeposter än genom energi och
skicklighet i yrkesarbetet. Endast under de exceptionella
förhållandena under industrialismens genombrott förekommo i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
