Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En rysk analys av bolsjevismen. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på rent kristen ortodox ståndpunkt. Inflytandet från platonismen
är hos honom liksom hos ortodoxa överhuvud påtagligt, och det
kan i förbigående anmärkas, att Berdjaev känt sig uppfordrad
att kritisera den dialektiska teologien med Barth i spetsen, som
betraktar alla idealistiska inslag i kristendomen närmast som en
förorening. Men Berdjaev är i enlighet med sin kristna
åskådning pessimist: människan är i roten fördärvad och den falska
optimismen, som varit på modet, avfärdar Berdjaev som etiskt
förkastlig. I motsats till den doktrinära liberalismen, som trodde
att samhällslivet bäst ordnades under full frihet, gör den
pessimistiska uppfattningen av människan det för samhället till en
bjudande plikt att genom social lagstiftning lägga hämsko på
egennyttan och förvärvsbegäret. Av de ryska emigranterna, som
alltjämt hoppas på en restauration i samma mening som de franska
emigranterna på sin tid, betraktas Berdjaev självfallet som en
avfälling. Enligt Berdjaev avfärdas inte bolsjevismen så
lättvindigt, som emigranterna mena. Den ryska revolutionen är för
honom en dom, som gått ut över en dekadant kristendom, en
utlevad liberalism, en kapitalistisk värld, som förnekat anden; den
är, som han på ett ställe uttrycker det, »beslutad i himmelen».
Tolkad som skickelse för mig personligen betyder den en dom över
min egen kärlekslöshet och ljumhet, den skall uppfattas som en
katharsis, en reningsprocess, och bäras med värdighet som ett
självförvållat straff. Hela den moderna kapitalismen
representerar icke annat en renodlad egoism och materialism, som med
inre konsekvens måste sluta som skett. En återgång till
förrevolutionär ordning kan Berdjaev varken önska eller vänta, och samma
pessimism präglar hans syn på möjligheten att hejda eller förinta
bolsjevismen. Det ligger i revolutionens natur, att den måste
arbeta ut sig själv och föröda sina egna krafter: sådan är
historiens inneboende demoniska tragik. En revolution kan endast
hejdas genom krafter, som äro denna motsatta, medan en ny
endast vållar nya lidanden. På ett ställe citerar Berdjaev ett
yttrande av Joseph de Maistre, av vilken författare han tycks ha
rönt ett starkt inflytande: une contre-révolution ne doit pas être
une révolution contraire, mais le contraire d’une révolution.
Hela detta betraktelsesätt om det ondas naturbestämdhet kan
naturligtvis ledas tillbaka på Berdjaevs kristna ortodoxa
åskådning, men det förefaller mig icke uteslutet att det till en del har
sin genesis i Marx’ Verelendungstheorie, genom vilken Marx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
