Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En rysk analys av bolsjevismen. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor del av mänskligheten för att göra återstoden lycklig.
Lidandet hade ingen rätt att existera. På visst sätt kan man säga, att
dessa nihilister blevo ateister på grund av sin kärlek till
sanningen och rättvisan. Att erkänna en guds existens syntes dem
innebära detsamma som att rättfärdiga lidandet och orättvisorna
i världen. Gud måste förkastas av moraliska skäl: den gud som
var upphovet till lidandet hade med andra ord ingen rätt att
existera. Harnack har en gång gjort den träffande anmärkningen,
att intet annat folk har i samma grad som det ryska visat
förståelse för Marcion, den originelle teologen på 400-talet, som
betraktade Gamla testamentets gud, världens skapare som en ond
demiurg, väsenskild från Jesu Kristi fader. Bielinski kan i detta
fall räknas som en förelöpare till bolsjevismens ateism. Men när
bolsjevismen avskaffade Gud, åstadkom den i själva verket
motsatsen till vad den avsåg: i stället för att humanisera människan,
bestialiserade den henne, ty säger Berdjaev, utan Gud ingen
mänsklighet. I stället för Gud trädde i bolsjevismen det sociala
kollektivet, ty bolsjevismen har icke kunnat förändra människans
natur därhän, att hon kan leva utan Gud. När människan icke
har en gud att tillbedja och dyrka, skapar hon sig avgudar.
Bolsjevismen har redan sin kult, t. ex. Leninkult, sin tro på yttersta
domen, d. v. s. över kapitalismen, och den har sina egna profeter.
Det är på denna väg det fromma, tåliga och undergivna ryska
folket förvandlats till historiens mest renodlade antireligiösa
folk, om man ser saken från de historiskt givna religionernas
ståndpunkt. Djupast sett är det sålunda ännu ett religiöst folk,
och man kan icke förebrå bolsjevismen, att den har för litet av
en idé; den har i stället för mycket. Den förgudar icke för litet
utan för mycket det sociala kollektivet.
Men i bolsjevismens avskaffande av Gud ingå också motiv, som
snarare äro av empirisk än teoretisk art. Bolsjevismen har gjort
en riktig iakttagelse. Det är riktigt, att religionen, tron på ett
hinsides, känslan av egen skuld och att människan är ett i roten
fördärvat väsen, att allt detta gör människor obenägna att i
jordisk lycka se tillvarons enda eller främsta mål. Men härav drog
man en oriktig slutsats: religionen måste bort för att göra
människor aktiva och energiska i arbetet på förbättrandet av de
sociala villkoren i världen. I stället för tanken på den enskildes
välfärd och sedliga frälsning träder idén om kollektivet, dettas
samvete ersätter individens samvete. Men långt ifrån att detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
