Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - En rysk analys av bolsjevismen. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle göra individen fri gör det honom till en slav under
kollektivet, och den frihet undan konvention och sed, som man väntade
av emancipationen, blir en ren illusion. Den abstrakta idén om
social välfärd gör individen till ett blott och bart redskap, och
vad man avsåg som ett försvar för personligheten blir till den
yttersta sociala despotism. I sina konsekvenser leder detta till
slut till ett förnekande av rätten till fritt, skapande liv.
Men konsekvent är såsom redan framhållits bolsjevismen långt
ifrån alltid. Till de mera påfallande inkonsekvenserna hör enligt
Berdjaev, att man genomfört icke en konsekvent ekonomisk
diktatur i Ryssland, såsom man i allmänhet tror i Västeuropa, utan en
andlig religiös. Ekonomiska kätterier kan man till nöds fördraga,
medan religiösa obönhörligt straffas.
Det finns enligt Berdjaev lika liten anledning till att
besinningslöst förbanna bolsjevismen som att taga den lättsinnigt. Den
bygger på åtskilliga sanningar men utgör samtidigt förvrängningen av
någonting gott. Allra minst bör man underskatta en rörelse, som
förnekar Gud och därmed människan. Dess slagkraft är alltför stor
för att man med utsikt till framgång skulle kunna möta den med
borgerliga liberala idéer. Endast en idé, som är bolsjevismens egen
like i styrka, kan sättas däremot. Flertalet bolsjeviker äro icke
osedliga människor, många äro tjänare av en stor idé och på sitt
sätt troende människor. Det enda motgiftet måste vara av
andlig-religiös natur, och Berdjaev stannar för sin del vid en renare,
sannare, helgjutnare kristendom. Felet med kristendomen har
varit, att den icke förverkligat dess idéer utan blivit förrädare
mot dem. Men en sann kristendom kan acceptera alla sanningar
och förkasta allt falskt, som kommunismen innehåller. Den
ensam lämnar fullt utrymme åt friheten, rättvisan, sanningen, de
tre grundpelare på vilka ensamma en bättre värld kan byggas.
Det är betecknande för Berdjaevs kristendomsuppfattning, att
han förklarar, att kristendomen måste återvända till situationen
före Konstantin. Den måste med andra ord börja med att åter
erövra världen. Men en sådan erövring betyder icke makt, som
tvärtom endast tillkommit pseudokristendomen. Det är den äkta
kristendomens historiska tragik, att den endast ofullständigt kan
komma till herravälde i denna värld, och Berdjaev finner ingen
anledning till alltför stor optimism för framtiden. Vad som
kommer att hända är »the secret of man’s freewill».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
