Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Dagens frågor 15 april 1936
- Sverige och Finland år 1918
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Den 15 april.
Sverige och Finland år 1918.
I ett memorandum på 44 sidor har förutvarande
utrikesministern i den Edénska regeringen J. Hellner
redogjort för Sveriges officiella politik gentemot Finland under tiden
från Finlands självständighetsförklaring i december 1917 till
slutförandet av det finska frigörelseverket våren 1918. Den svenska
litteraturen i detta ämne är påfallande torftig, och med undantag för
Ålandsexpeditionen år 1918 finnes ingen mer ingående redogörelse.
I Finland har man däremot ivrigt behandlat frågan och därvid ställt
sig mycket kritisk gentemot den Edénska regeringen. I vissa finska
arbeten har denna kritik utmynnat i hätska attacker mot allt, vad
Sverige och svenskt heter, något som även satt spår efter sig hos
den nutida finska ungdomen. Det är därför angeläget, att hela
frågan tages upp till behandling å svensk sida och att det klarlägges,
huru situationen i Sverige verkligen var, vad den svenska
regeringen verkligen gjorde och icke gjorde samt efter vilka sakliga
motiv den handlade. Åtskilliga missförstånd, så skadliga för det
dagliga samarbetet mellan Sverige och Finland, kunna genom en
dylik upplysningsverksamhet biläggas. Ett första steg har här tagits
och man får hoppas, att frågan blir ytterligare ventilerad. Det är
ett svenskt intresse, att så sker.
Hellners memorandum är av betydande intresse och författaren
lämnar åtskilliga upplysningar, som hittills icke varit kända. Det
är ställt utom allt tvivel, att den svenska regeringen beträffande den
finska frågan befann sig i en brydsam situation och att dess
rörelsemöjligheter voro starkt begränsade. Särskilt Ålandsfrågan
komplicerade situationen och skapade irritation. Den svenska regeringens
inställning till ålandsbefolkningens krav på inkorporering med
Sverige hade föga positiv prägel. Överhuvud taget låg det icke i denna
regerings kynne att föra en aktiv utrikespolitik. Den var framför
allt inrikespolitiskt orienterad, och den såg efter den överväldigande
vänstersegern vid 1917 års val som sin huvuduppgift att lösa vissa
inre sociala frågor. Ententeorienterad som den var ville den på inga
villkor engagera sig för företag, som möjligen kunde leda till
utrikespolitisk associering med Tyskland med ty åtföljande krigsrisk.
Av Hellners memorandum synes framgå, att Tyskland på olika sätt
sökte intressera Sverige för militär samverkan i Finland,
förmodligen i den hemliga förhoppningen att kunna utnyttja detta
samarbete för speciellt tyska syften. Att den svenska regeringen avböjde
alla förslag i den riktningen, även när de mer eller mindre löst
framkastades från finskt håll, är helt förklarligt. Så hårt pressat
som Sverige vid denna tid var av västmakterna i
handelsavtalsfrågan, hade det för övrigt sin valfrihet högst kringskuren. Intet
parti i Sverige engagerade sig heller för direkt militär intervention
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0359.html
