Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 april 1936 - Den auktoritära regimen i Lettland - Ungerns dilemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
upp något nytt. Ulmanis har emellertid vid åtskilliga tillfällen
förkunnat, att en ny författning är under vardande. Åtgärder ha även
vidtagits, som låta det eftersträvade målets konturer skymta.
Ulmanis liar fixerat det med orden: »ett lettiskt Lettland»,
Minoritetsproblemet, som den parlamentariska regimen lämnade väsentligen
olöst, skall alltså till varje pris få en lösning, som i praktiken
avskaffar det. Detta sker genom det lettiska samhällets omorganisation
på korporativ grund. Minoriteternas kulturella och ekonomiska
sammanslutningar upplösas och minoritetsfolken måste försvinna i de
lettiska korporationerna, såvida de ej vilja ställa sig utanför
samhället.
Särskilt hårt har tyskbalternas sedan gammalt rikt utvecklade
organisationsväsende träffats av de vidtagna åtgärderna, vilka i flera
fall — såsom beslagtagandet av de gamla gillena i Riga — fått
skenet att vara uteslutande riktade mot denna minoritet.
Utrikespolitiska komplikationer med Tyskland lia också uppstått, ocli Neurath
har nyligen uttryckligen förklarat, att den lettiska politiken utgör ett
hinder för det goda samförståndet.
De olika råd och kamrar, som nu inrättas för handel och industri,
för jordbruk och hantverk och för kulturella uppgifter, äro väl
avsedda att ingå i ett alla samhällsgrenar oinfattande system, som
måhända får sin överbyggnad i en korporativt sammansatt
representation. Det torde emellertid dröja, innan denna samhällsorganisation
är fullt genomförd. Mycket beror på utvecklingen i Tyskland, som
här som på så många andra områden står som mönster för det nya
Lettland.
Man kan i de auktoritära regimernas utformning i de ryska
successionsstaterna urskilja en starkare individuell prägel, än vad fallet
var med de parlamentariska styrelserna. Det är en rätt väsentlig
skillnad mellan t. ex. den estniska diktaturen och den polska, och
trots alla påfallande likheter är den auktoritära regimen även något
annat i Estland än i Lettland. Hur mycket man än ur svensk
synpunkt må beklaga de oförnekliga övergreppen under denna
styrelseform, bör man dock icke förbise, att den måhända är den väg, som
de östeuropeiska folken måste gå för att finna sig själva.
Harold Nicolson berättar i sin bok »Anno 1919» att han
hyste »mindre objektiva» känslor mot ungrarna. Ja, ban
preciserar sitt omdöme därhän, att de alltid fyllt honom »med häftig
avsky». Huruvida ban med hänsyn härtill var särskilt lämpad att
utföra uppdraget att upprita de nya gränserna mellan
Tjeckoslovakien och Ungern kan med skäl betvivlas. Att Trianonfreden blev så
grymt hård för de patriotiska ungrarna berodde dock föga på
Nicolson utan främst på, som han uttrycker det, »fem likgiltiga herrar
utan ansvarskänsla». Vid sin styckning av Ungern överlämnade de
två tredjedelar av landets territorium till grannländerna Rumänien,
Tjeckoslovakien och Jugoslavien, som därmed fingo överhögheten
över mer än tre miljoner magyarer. Förlusten av oerhörda naturtill-
364
Ungerns
dilemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
