Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 april 1936 - Klasskampens avskrivning. Av G. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
ekonomiska ställning som helhet; dragkampen mellan arbetare och
aktieägare, eller mellan arbetare och konsumenter, hotar i viss mån
redan att gå ut över själva företagens arbetsmöjligheter, och kan i
sista hand fä ytterst farliga verkningar icke minst för arbetarna
själva. Undantag finnas, men de böra icke få bli bestämmande över
hela fältet. Vad åter beträffar de små företagen, är det ostridigt att
särskilt löneförhållandena där äro sämre. Men en alltför hårdhänt
politik på detta område är socialt förkastlig. Den kan i stor
utsträckning komma att gå ut över »den lille man, som icke lyckats erhålla
arbete i mönsterföretagen och för den skull blir sin egen». Ej heller
är det rimligt, om en arbetargrupp genom monopolistiska åtgärder
skaffar sig förmåner, som andra bli utan. Det är utsugning, lika visst
som om den obehöriga vinsten tillfallit en »kapitalist».
Detta betyder emellertid ingalunda, att den fackliga
arbetarerörelsen kan gå hem ocli lägga sig till vila på sina lagrar. Den har endast
att söka sig ett nytt verksamhetsfält. Och detta ligger, menar
Oljelund, på arbetsförhållandenas område. Den starka
»rationaliseringen» har här medfört konsekvenser, som kunna ge anledning till
ganska stora bekymmer. Den ökade hetsen i företaget och pressen
på arbetarna för att öka deras prestationer har dödat arbetsglädjen
och innebär kanske överhuvud taget en fara för arbetarnas psykiska
hälsa. Och vidare: till följd av rationaliseringen lia de flesta företag
kunnat behålla sina arbetslokaler oförändrade, trots att produktionen
ökats. Men de gamla lokalerna motsvara i många fall icke en
modern tids anspråk. Vad skall göras för att råda bot för olägenheter
av denna art? Oljelund har ingen patentlösning att erbjuda, men han
kräver större uppmärksamhet för dessa problem just från
arbetareorganisationernas sida. »Fackföreningarna skulle, genom att söka
svar på dessa frågor, komma i omedelbar kontakt med varje arbetare
på hans arbetsplats och en den fackliga politikens renässans skulle
bli följden.» Även fackföreningsdemokratien behöver förresten
reformeras: »arbetarnas benägenhet att avslå löneförslag åsamkar
fackföreningsledaren ofta lika mycket bekymmer som företagaren och
samhället. Den omständigheten, att ett löneförslag är resultatet av
ett synnerligen grundligt medlingsarbete, påverkar mycket litet
stämningen på ett fackföreningsmöte.»
Att reformer på de här berörda områdena i stor utsträckning kräva
frivillig, positiv medverkan också från företagarnas sida, är en sak
som författaren ingalunda är blind för; intresse för »arbetarnas
trivsel i företaget» överhuvud är också det anspråk som han främst
vill ställa på företagsledningen. Kanske finns här också en väg till
ökad förståelse och ökad gemenskapskänsla mellan arbetare och
arbetsgivare. Om man läser Oljelunds framställning tillsammans med
K. F. Göranssons artikel i andra häftet av denna tidskrift —
»Företagare och andra arbetare» — finner man att det grundläggande
betraktelsesättet är så gott som fullständigt identiskt hos båda.
Företagsledare och arbetare stå i lika hög grad i tjänst hos samhället och
företaget. Deras uppgift är att tillsammans prestera ett gott arbete;
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
