Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Selma Lagerlöf-gestalter i verkligheten. Dalakolonin i Jerusalem. Av Hilma Granqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kolonins stifterska är Mrs Anna Spafford. I romanen
Jerusalem kallar Selma Lagerlöf henne Mrs Gordon. Född i
Stavanger följde hon vid tre års ålder sina föräldrar till Amerika.
Där växte hon upp och gifte sig med en jurist och ämbetsman
i Chicago vid namn H. G. Spafford. År 1873 reste hon tillika med
sina fyra döttrar från Amerika till Europa. Ångaren gick under
på Atlanten. Hon måste åse, hur alla hennes barn och med dem
hundratals passagerare vid skeppsbrottet omkommo i vågorna.
Men när allt omkring henne var vild förtvivlan, tyckte hon sig
i dånet av stormen höra orden: »Det som fordras för att livet
skall bli lika lätt som döden, det är enighet, enighet, enighet.» Hon
beslöt att, om hon skulle räddas, ägna hela sitt liv åt att verka för
att försöka skapa enighet bland människorna. Hon blev räddad och
förd i land på Frankrikes kust. Därifrån återvände hon ensam
till sin make, som stannat kvar i hemmet på andra sidan Atlanten.
För honom omtalade hon den vision hon haft och jämte andra
amerikaner grundade de ett litet samfund i Chicago. Senare
ansåg sig Mrs Spafford bättre kunna verka för sin idé i Jerusalem.
Då flyttade hon och hennes trosförvanter dit. Hennes man följde
också med. År 1881 anlände 19 personer av samfundet till det
Heliga landet, och av en turk hyrde de ett hus innanför
Damaskusporten i Jerusalem. Där levde de i fullkomlig
egendomsgemenskap och försökte göra så mycket gott de kunde. De vunno
många sympatier, särskilt bland landets muhammedanska
befolkning, men av egna landsmän i Jerusalem hade de mycket ont
att lida. De betraktades som fantaster. De medlemmar, som
samlats kring Anna Spafford eller såsom Selma Lagerlöf säger Mrs
Gordon, kallar författarinnan gordonister.
År 1894 reste några av samfundets medlemmar, alltså
gordonisterna, över till Amerika. De stannade i Chicago i två år, och
där anslöto sig till dem medlemmar av ett annat religiöst
samfund, som var grundat av en svensk-amerikan, som av Selma
Lagerlöf kallas Helgum. Då jag senare kommer att utförligt
uppehålla mig vid Helgum, ges här nu först blott några fakta och
data, som äro nödvändiga för att få en överblick av kolonin. När
Mrs Spafford i april 1896 återvände till Jerusalem, medföljde
Helgum och likaså hans Chicagoanhängare helgumianarna.
Men nu fanns det medlemmar av helgumianarnas sekt också i
Sverige, där Helgum år 1889 under ett besök i hemlandet grundat
en filialförsamling. Jämte Mr Jakob Spafford, en adoptivson till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
