Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den nya tyska rättsläran. Av Edvard Gernandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hand på sitt eget gudaborna väsen, uppfattas även som förenlig
med 1930-talets nationalsocialistiska rasåskådning, vilken framför
allt kännetecknas av en stark nationell dynamik. Mycket av det,
som sker i dessa dagars Tyskland och vilket ofta för främmande
iakttagare ter sig som något oförklarligt eller rent utav stötande,
grundar sig på denna nästan översinnliga dyrkan av det
nationella jaget.
Då Hegel dessutom är avgjort indeterministisk, d. v. s.
bekänner sig till viljans frihet, vilket som sagts av nationalsocialismen
anses som något självklart, är det rätt förståeligt, att de tyska
juristerna nu i honom se den nationalsocialistiska rättsfilosofins
fader. Vad Alfred Rosenberg betytt för rasläran och vad vår egen,
här hemma förbisedde Rudolf Kjellén varit för geopolitiken,
den rollen har Hegel spelat inom stats- och rättsvetenskapen. Att
i enlighet med hans etik inom sig själv söka skapa en syntes
mellan individ och nation skall hädanefter bliva den tyska
medborgarens livsimperativ. Intet ideellt eller materiellt handlande
bör ske utan att fäderneslandets väl ytterst ligger till grund för
detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
