Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Den nya tyska rättsläran. Av Edvard Gernandt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakgrunden. Professor Günthers raspolitiska arbeten torde även få
räknas hit.
Tankegången är sålunda att ingående kännedom om de läror,
som ligga till grund för statssystemet i dessa dagars Tyskland,
är nödvändig för att fylla de anspråk, som ställas på en tredje
rikets jurist.
Den revolutionerande omvälvningen av de rättsfilosofiska
betraktelsesätten måste med naturnödvändighet leda till en
förändrad uppfattning av domarens ställning. Den Montesquieuska
maktfördelningsläran har intet existensberättigande i den
totalistiska staten. För att kunna realisera en rättens enhet och säkra
dennas kontinuitet fordras en lämplig arbetsfördelning mellan
lagstiftare och domare. Om lagstiftaren uppställer de positiva
normer, vilka skola förverkliga folkets harmoniska livsordning,
åligger det domaren i sin tur att tillämpa dessa, alltunder det
att han dock ständigt har den nationalsocialistiska
världsåskådningens grundsatser för ögonen. Han. är således bunden icke blott
av den positiva rätten utan även av det rättsmaterial, som
erhålles från »Rechtserkenntnisquellen».
Man får icke uppfatta kompetensfördelningen mellan
lagstiftare och domare som resultatet av en strid mellan den statliga
»Leviathan» och de individuella särintressena, utan man skall i
dem se de olika momenten eller leden i en enhetlig
samhällsordning. De rättskipande organens självständiga bedömningsrätt
utgör ett komplement till den objektiva rätten.
Hur en tysk domstol får betrakta sin arbetsuppgift belyses bäst
av följande rättsfall, som mycket ventilerats inom juristkretsar
och som dessutom utomordentligt väl exemplifierar den
nationalsocialistiska rättsuppfattningen överhuvud. Det var tidigare
omtvistat, huruvida en radioapparat kunde anses som
utmätningsbar egendom. Praxis hade alltid ställt sig på den ståndpunkten,
att en radio icke vore ett objekt, som för den enskilde gäldenären
vore absolut oumbärligt, varför det icke förelåg något hinder att
taga en dylik apparat i mät. Denna praxis var emellertid icke
överensstämmande med den nationalsocialistiska rättsetiken.
Såväl Führer som av honom befullmäktigade »Unterleiter» hava
nämligen ständigt betonat nödvändigheten av att den enskilde
tysken har möjlighet att personligen deltaga i det
statligt-folkliga livet och att statsledningen alltid skall kunna stå i kontakt
med de enskilda folkmedlemmarna. Och då detta krav bäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
