Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 20 maj 1936 - Fallet Schlyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
under dechargedebatten för underlåtenheten att åtala i fråga om
»Soldatinstruktionen» men därvid i Andra kammaren öppet ställde
kabinettsfråga.
Fallet Schlyter har en särskild betydelse därigenom att den illa
åtgångne justitieministern representerar ett föga uppskattat
»system» inom lagstiftningen och rättsväsendet. Han har varit en
exponent för reformjäktet och nyhetsmakeriet. Med en nästan nervös
oro har han kastat sig över det ena hugskottet efter det andra. Han
har haft vad man brukar kalla mani.. Styrkan hos vår tongivande
juridiska värld har varit det lugna, kritiska, betänksamma och
mogna övervägandet före nylagstiftning eller lagrevisioner. Hr
Schlyter har representerat en rakt motsatt juristtyp, ivrig att
överallt reformera icke blott för reformernas egen utan kanske också
en smula för reformatorns skull. Det kan därför icke vara ägnat
att förvåna att hans beskäftighet betraktats med stigande
misstro och att personliga kollisioner då och då ej kunnat undvikas.
I varje fall har det ej kunnat undgå allmänheten att hans chefskap
för det svenska rättsväsendet ej alltid skapat den önskvärda
arbetsglädjen hos de honom närmast underställda. På grund av sin
mestadels rastlösa energi har han genom uttröttningsmetoden ofta
övervunnit andras betänksamhet; eftersom åtskilliga av hans
annonserade projekt ej kommit längre än till departementet, har man dock
grund att förmoda antingen att hans kolleger eller andra ibland
lyckats avstyra en del påhitt eller också att han som många andra
uppfinningsrika personer rolöst kastat sig från fråga till fråga utan att
alltid ha uthållighet nog att fullfölja sina egna projekt. Även med
erkännande av Schlyters begåvning och initiativkraft kan man om
hans lagstiftningsvei*ksamhet som helhetsomdöme säga, att den
aldrig varit populär i riksdagen, än mindre uppburits av vår
juristkårs fulla förtroende. Ett justitieminister skifte skulle därför i vida
kretsar ha hälsats med oblandad tillfredsställelse, därför att det hade
kunnat återskänka det nu nervöst jäktande, febrila
lagstiftningsarbetet dess välbehövliga ro och återställa dess tradition av
övervägd, besinningsfull prövning.
Man kan slutligen till belysning av hr Schlyters ogenerade sätt
att uppträda uttala sin undran över att han i debatten så öppet
betygade sin misstro till den finska statsdomstolen efter
inbördeskriget. Vi ha förut haft anledning att i våra spalter påtala den
egenartade form av nordiskt samarbete, som tar sig uttryck i att
regeringspartiets press och agitatorer i Sverige på allt sätt förfölja
dem, som för aderton år sedan som frivilliga bidrogo till att trygga
vårt östra grannlands frihet och oberoende. Nu fortsätter
justitieministern med att offentligt förklena och diskreditera det finska
rättsväsendet, varvid han tillmäter den omskrivne flyktingens egen
relation av händelseförloppet under den blodiga fångtransporten
större sanningsvärde än domstolens undersökning och utslag. Det
kan dock icke vara en svensk justitieministers sak att kvälja dom,
fälld av behörig myndighet i en vänskapligt sinnad grannstat.
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
