Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Tysk historieforskning i brytningstider. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Ahnlund
ration, som sakerna nu stå. Men nationalsocialismen har i
förhållande till den arbetande historiska vetenskapen t. v. åtnöjt sig
med att erövra vissa viktiga positioner. Den har avstått från att
utöva diktatur över hela området. Den historiska produktionens
rörelsefrihet är otvivelaktigt mera hämmad än förr, särskilt i
fråga om tidén efter världskriget, gränsfältet mot dagens liv och
kamp; men den torde vara större än utlandet i gemen föreställer
sig. Man behöver endast kasta en blick på den växande
litteraturen. De historiker som praktisera nationalsocialism få begränsa
sig till att i en delvis privilegierad ställning förfäkta sina teser
och eventuellt beivra inflytelser från annat håll. Det liar också
för dem blivit nödvändigt att organisationsmässigt finna sig i
kompromisser. Det nya riksinstitutet, som vid återkomma till i
det följande, tycks snarast beteckna ett slags stillestånd. Om den
populära agitation som flödar i press och propagandabroschyrer
skall här icke talas; den faller utanför vårt ämne, som är den
tyska historieforskningen.
Det kan också framhållas, vad man lätt förbiser utomlands, att
den ledande historiska kritiken i Tyskland sätter vissa gränser
för en del mycket omtalade fynd ocli omvärderingar, som
otvivelaktigt ha ett visst samband med nazismens själsläge.
Ura-Linda-krönikan, den föregivna urfrisiska familjetraditionen från tider
långt bortom synranden för germansk historia, fann en
försvarare i den fantasirike etnologen Hermann Wirth — krönikan
utgavs första gången 1872 — men är tämligen enhälligt reducerad
till sitt värde. Knappt en röst höjs till dess försvar. Mera talande
är kanske att de ivriga försöken att skilja Karl den store från
tysk tradition allmänt betraktas som förfelade — icke minst tack
vare en verkningsfull motskrift av åtta kända tyska historiker,
utgiven i fjol. Att lusten till nationalistisk överbetoning bl. a.
framkallat nya angrepp på Gustav II Adolf som protestantismens
förkämpe är varken någonting nytt eller en för det tredje
rikets stämningar kännetecknande företeelse; man bevittnar
oupphörligen något liknande i en litteratur med helt annan
hallstämpel, särskilt i Frankrike. Dessa framstötar få icke minst
skrivas på ivriga pedagogers konto; någon tongivande
nationalsocialistisk forskning eller kritik, som tar ansvaret för dem, existerar
synbarligen icke i detta nu. En annan sak är rasteorien, stark som
ett slags naturmakt, med alla de perspektiv eller felperspektiv
den öppnar tillbaka i tiden. Här liar regimen otvivelaktigt lyckats
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
