Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Balkans farliga centrum. Av E. Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ungdom, som offrade livet för en stor, helig idé och skänkte
sitt blod åt en revolution, som fyllt sin uppgift och vars frukter
nu skördas.
Ty detta monument är icke blott ett minnesmärke över den
stupade ungdomen. Att den jugoslaviska regeringen först nu, sexton
år efter världskrigets slut, funnit tiden inne att i Makedoniens
huvudstad avtäcka monumentet över dess fallna ungdom, har sin
symboliska betydelse. Resandet av minnesmärket kan betraktas som
slutstenen i uppbyggandet av det jugoslaviska väldet men också
som utropstecknet efter den makedoniska rörelsens blodiga och
tragiska historia, som ett yttre tecken på att det makedoniska
problemet är löst.
I årtionden har Makedonien varit den oroligaste delen av
Europas oroliga hörn. I dag är det en av de lugnaste trakterna i en
av de lugnaste delarna av vår världsdel. Den makedoniska frågan
existerar icke längre. Den är löst, icke genom eld och svärd, i
vilkas tecken den så länge stått, utan genom nya vägar, nya
skolhus, nya brunnar, torrlagda sumpmarker, kininpulver och
sjukstugor.
Det makedoniska problemet var faktiskt till sin upprinnelse av
social karaktär. I landet härskade den muselmanska feodaladeln,
på vars gods, tsjiflik, den övervägande delen av den slaviska
befolkningen arbetade som arrendatorer under förhållanden, som
mycket närmade sig livegenskapen. Då såväl ämbetsmännen som
ordningsmakten stodo under godsägarnas inflytande, voro de
slaviska torparna och statarna praktiskt taget rättslösa, fullständigt
utlämnade åt godsägarnas godtycke och dessutom nästan
försvarslösa mot de talrika albanska rövarhandens härjningar. I dessa
fruktansvärda sociala missförhållanden hade den makedoniska
rörelsen sin upprinnelse. Den syftade därför snarare till en social
revolution än till en politisk. Och när den på sistone urartade till en
rent politisk rörelse, förlorade den också bondebefolkningens stöd:
dess våldsdåd blevo slag i luften, därför att den själv svävade i
luften.
Att denna ursprungligen sociala rörelse kom att kombineras med
den politiska rivaliteten mellan de olika balkanfolken och gjordes
till en bonde på det politiska schackbrädet, däri ligger dess tragik.
Och däri ligger orsaken till att den kom att spela en så
framträdande roll i de senaste årtiondenas europeiska konflikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
