Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Balkans farliga centrum. Av E. Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. Langlet
ena sidan, boningshus på andra sidan gränsen; ett och annat till
och med skars rätt itu. Detta ledde till att en del element vid
gränsen blev ett lättfånget byte för agitatorer och gav den
utsinade komitadzjirörelsen frisk vind i seglen. Däri låg upphovet till
de talrika blodiga gränsincidenten 1930, som voro nära att leda
till krig: de ha, om också något skevt, belysts i Doolards bok.
Genom den gemensamma gränskommissionens arbete avlägsnades
emellertid dessa vådor, och därefter urartade komitadzjirörelsen
till det rena gangsterkrig, som under ett par år gjorde Sofia till
Europas Chicago, också det livfullt skildrat i »Orientexpressen».
Men bortser man frän dessa territoriellt obetydliga
gränsområden, äro de makedoniska slaverna att anse som serber eller
bulgarer? Svaret är enkelt: de äro vad man gör dem till. Men just
däri har svårigheternas kärnpunkt legat.
Makedonslaverna, tala icke en utan flera dialekter, ehuru
obetydligt avvikande från varandra. En del av dessa dialekter står
närmare serbiskan, andra åter visa större frändskap med bulgariskan.
När de moderna serbiska och bulgariska skriftspråken i mitten av
förra seklet skapades, sökte serbern Vuk Karadzjitj fullständigt
frigöra sig från det traditionella skriftspråket, kyrkoslaviskan,
gammalslaviskan, för att i stället erhålla en trogen och nära
anslutning till sin samtids talspråk i den trakt, där detta ansågs
vackrast och klangfullast, nämligen Hercegovina. Bulgarerna åter
läto av traditionsbunden pietet sitt nationella skriftspråk bibehålla
sin anknytning till gammalslaviskan, ehuruväl bulgariskt
talspråk syntaktiskt avlägsnat sig längre från denna än något annat
slaviskt språk. Eftersom det nybildade skriftspråket i bägge
länderna kom att i sin tur starkt påverka talspråket, så har detta
bos serberna avlägsnat sig från men hos bulgarerna närmat sig
den sydmakedoniska dialekten, på vilken kyrkoslaviskan på sin tid
uppbyggdes.
Studerar man språkförhållandena närmare, finner man full
överensstämmelse mellan serbiska och makedoniska på ljudlärans om-
III betecknar den dinariska typen,
IV betecknar den pannoniska typen.
Det kan förtjäna omnämnas, att författarens egna iakttagelser under flera
års sammanlevnad med den sydslaviska befolkningen i snart sagt alla delar av
området på ett slående sätt synts bekräfta riktigheten av den Tsvijitj’ska
typ-indelningen, som sedermera utbyggts oeh i detalj vidare undersökts av lians
lärjungar oeh framför allt av professor Gesemann vid Prags tyska universitet.
492
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
