Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Balkans farliga centrum. Av E. Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Balkans farliga centrum
råde. Bulgarerna invända häremot, att de slaviska dialekterna i
Makedonien i allmänhet ha bestämd slutartikel precis som
högbulgariskan och därför måste räknas närmare denna. Serberna åter
anföra gentemot detta, att slutartikeln är ett arv från landets
urinnevånare, trakerna, och förekommer i alla trakter som dessa
bebott, samt sålunda upptagits även av rumäner, albaner och
nordgreker. Det är naturligtvis svårt att avgöra, vilket av dessa
argument är mer vägande. Ledande utländska språkmän, såsom
fransmannen Meillet och norrmannen Broch, synas mest benägna att
icke hänföra de makedoniska dialekterna till vare sig det ena eller
det andra av de båda mycket närstående språken ■— dessa skilja
sig icke mer än norska och svenska från varandra — utan anse
dem intaga en mellanställning eller bilda en successiv övergång
mellan dem bägge.
Undersökningar med annan utgångspunkt ge icke säkrare
hållpunkter. Den moderna, så att säga anatomiska rasbiologien har
här ett sällsynt intressant arbetsfält. Men de rön, den gjort, främst
av Czekanowski och hans elever samt andra polska vetenskapsmän,
tyckas även i detta hänseende fullständigt splittra sönder det
olyckliga Makedonien: Bland annat anser man sig ha fastställt en
dominerande nordid raskomponent hos befolkningen i hela Morava
—Vardardepressionen ända från Donau ned till grekiska gränsen
— kanske ett resultat av goternas vandringar. Enligt Czekanowski
stå makedonierna i stort sett rasbiologiskt närmast — slovenerna
långt uppe i nordväst! Den humanistiska antropologien,
representerad av Tsvijitj’s skola, laborerar åter med en centralbalkansk
karaktärstyp, omfattande såväl Makedoniens slaver som
befolkningen i Timokdalen och på bägge sidor om den serbisk-bulgariska
gränsen i norr ända upp till Donau (de s. k. sjopi); denna
karaktärstyp skulle i väster begränsas av den dinariska och i öster av
den östbalkanska (bulgariska) typen.
I etnografiskt hänseende betona serberna gärna, att befolkningen
i Makedonien genomgående firar »slava», familjehelgonets fest, en
slags familjens gemensamma födelsedag; denna fest firas
endast av serberna själva, men aldrig av de rena bulgarerna.
Serberna framhålla vidare, att den kooperativa
familjeorganisationen, zadrugan, som är ett typiskt serbiskt samhällsdrag,
utgör regel i Makedonien men alldeles saknas hos bulgarerna.
Bulgarerna ha i stället framfört argumentet, att de invånare, som
själva kalla sig bulgarer, måste anses som sådana. Men detta be-
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
