Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Vår nyaste historia. Av Gunnar Heckscher - Rütger Essén: Sverige upplever världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
patos. Att den som alternativ till både »demokratisk samkänsla över
gränserna» och den rena slöhet, som ofta präglat vår utrikespolitik,
har något myc k et tilltalande över sig, kan ej heller bestridas.
Åtskilligt synes dock vara att invända, även om man i ljuset av de senaste
händelserna har att betrakta medlemsskapet i Nationernas Förbund
snarare som en tung och ovälkommen börda än som ett skydd för
vår säkerhet.
Vår uppgift är för det första icke endast skyddet mot Ryssland.
Den är att i alla avseenden och mot vem det vara månde värna
svensk politisk och kulturell självständighet. Politiskt betyder detta
närmast att bevara status quo vid Östersjön, däri har d:r Essén
alldeles rätt. En allians av denna natur skulle däremot få en belt
annan verkan. Eftersom den ensidigt vänder sig mot Ryssland, skulle
den vara ägnad att positivt stödja de andra makter, som eventuellt
kunna vara hågade att förvärva hegemonien i Östersjön. Den strider
helt mot neutralitetens grundsatser och kan draga in oss i ett krig
i vilket vi sakna varje direkt intresse, göra oss till en stormakts
lydige vasall.
För det andra har man icke lov att räkna med staterna som brickor
på ett spelbräde. De inrikespolitiska förhållandena äro av största
betydelse, och här finner man viktiga invändningar mot d:r Esséns
program. Det skulle förutsätta ett svenskt försvar av en styrka, som
ligger utom det möjligas gränser att erhålla. Det skulle mot varje
ökning av försvarskrafterna uppresa icke endast socialdemokratien,
utan även alla de borgerliga element som — enligt min mening med
orätt — anser att vi äro skyldiga att vakta civilisationens gräns mot
söder lika väl som mot öster. Det skulle vidare förutsätta, antingen
en politisk stabilitet i Reval och Riga, om vars existens man ännu
måste tvivla, eller också en faktisk svensk diktatur eller suveränitet
över Estland och Lettland. Vi skulle stå oss vackert, om efter en
allians av detta slag ett systemskifte inom randstaterna gåve
huvud-inflytandet där åt Moskva i stället för åt Berlin. Ej heller får man
glömma, att den tyskfientliga stämningen där ännu har kvar mycket
av sin gamla styrka.
För det tredje är det av vikt att hålla i minnet, att våra positiva
kulturella och ekonomiska intressen föreskriva stor försiktighet. Två
länder komma där främst i fråga: Tyskland och England. Det torde
vara svårt, för att icke säga omöjligt, att avgöra vilketdera som för
oss är av den största betydelsen. Båda väcka, låt vara hos olika
grupper av svenskar, starka samhörighetskänslor till liv. I båda lia
vi stora ekonomiska intressen — vi äro beroende av dem både som
köpare och som säljare. Vid en konflikt dem emellan måste vi
bevara vår neutralitet för att icke ekonomiskt gå under. Men därav
följer även, att vi måste bevara vår handlingsfrihet.
För det fjärde ligger det ingalunda utom möjlighetens gräns, att
verklig neutralitet kan bli möjlig även i nästa världskrig. Den
osäkerhet, som för närvarande kännetecknar den engelska politiken, och
som delvis helt säkert beror på en låt vara tillfällig militär svaghet,
498
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
