Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 8 juli 1936 - In memoriam - Politiska finaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
tiv krispolitik; sålunda kan erinras om att socialdemokraterna ej voro
mera framsynta än att de i jordbruksfrågan — liksom i försvarsfrågan
— 1932 gingo till val på ett program, som gick stick i stäv emot den
politik, som regeringen efter mycken vacklan och villrådighet
slutligen fann opportunt eller rådligt att göra till sin. Även om hr
Hansson gäller till vissa delar Disraelis ord om Peel att denne hade fyra
ståndpunkter, dels den han lämnat, dels den lian slagit in på, dels den
parlamentet pressat honom till och — dels den han borde ha gått.
Överhuvud vittnar det socialdemokratiska partiets anammande av
ordet »välfärdspolitik» för egen räkning om en sällsynt suffisans i
det mest jesuitiska syfte, särskilt om nian besinnar, hur planlöst
»planhushållningens» regering först uppträdde och hur starkt
tillfälligheternas spel format dess politik. Klarsynen har icke i högre
grad än för andra regeringar varit lir Hanssons kompass.
I sin nyligen utgivna bok »Från Per Götrelc till Per Albin» — där
socialdemokraternas utveckling i fråga om parlamentarism ocli
nii-nistersocialism blivit mycket intressant, om också subjektivt belyst —
liar den socialdemokratiskt orienterade författaren, fil. d:r John
Lindgren, kallat 1920-talet för »regeringsmaktens förfallsperiod» men
betitlat den Hanssonska ministärens tillkomst »regeringsmaktens
renässans». Det kan icke bestridas att ministären Hansson under de
första åren förskaffat regeringsmakten en starkare ställning än på
mången god dag. Frågan är dock, om hr Hansson påverkade
utvecklingen i högre grad än hr Ekman, när denne som envetnast
laborerade med sitt vågmästeri i regeringsställning. Det är icke säkert,
att en objektiv undersökning skulle besanna det befogade i det
socialdemokratiska skrytet. Oin d:r Lindgren dröjt med utgivandet av
sin bok ett par veckor, skulle han dessutom på dess sista blad ha
nödgats för ministären Hanssons räkning inregistrera det största
antal nederlag i storpolitiska frågor, som en svensk regering väl
någonsin lidit inom en lika kort tidrymd. Måhända hade några av
regeringsförslagen tillyxats med tanke på höstvalen och utan
förhoppningar om riksdagens bifall, men oavsett detta slutade
»regeringsmaktens renässans» i en förnedring för regeringen av sällan
skådat omfång. Sanningen att säga var regeringen stark endast så
länge »arbetares och bönders» klasspolitiska intressen kunde
ömsesidigt tillfredsställas; när eningsbandet dem emellan brast och hr
Hanssons förråd av matnyttiga bytesvaror tagit slut, tog det också
ett brått slut med den starka regeringsmakten. Hr Hansson bevarade
visserligen in i det sista imperatorsgesten, men som parlamentarisk
trollkarl avslöjades han.
Arets händelserika riksdag kunde avslutas först vid
midsommartid. Dess längd liksom de stora ärendenas
mångfald beteckna rekord. Den sena avslutningen liar måst framkalla
undran, 0111 de parlamentariska arbetsformerna äro rationella.
Tidigare under riksdagen tycktes majoriteten finna allt väl beställt, ty
den avfärdade mycket snävt högerledarnas motion om en rationali-
506
Politiska
finaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
