Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 8 juli 1936 - Politiska finaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
sering av riksdagsarbetet; motionärerna tänkte sig i första hand
avlastning av en del »småfrågor» från riksdagens arbetsuppgifter och
i andra hand vissa varsamma restriktioner i motions- och
yttranderätten. Det är möjligt, att samma majoritet skulle ha sett litet
annorlunda på motionen, om denna kommit före först i juni. Så länge den
nuvarande tendensen med arbetsbördans stegring och riksdagar långt
in i juni håller i sig, är åtminstone en fara uppenbar — att
riksdags-uppdraget blott kan handhas av mer eller mindre »professionals»
eller av pensionärer och att det blir allt svårare att kunna ta t. ex.
industrilivets män i anspråk för lagstiftarevärv. Riksdagens verkligt
representativa karaktär står med andra ord inför risken att
försvagas eller förvanskas. Att den sakliga behandlingen mången gång blir
lidande på massanhopningen av frågor måste också trots arbetets
intensifiering vara oundvikligt. Tvivel kan också uttalas, om
utskottsarbetet numera alltid kännetecknas eller kan kännetecknas av
den grundlighet, som ansetts så utmärkande för våra riksdagsutskott;
ostridigt bli vissa frågor föremål för synnerligen noggrann
beredning, men att åtskilliga ärenden avfärdas lätt av utskotten visar
folkpensioneringsfrågan, som sedan gjordes till kabinettsfråga men
som blott utskottsbehandlades i tjugu minuter, innan alla partier
voro färdiga att skrida till beslut. Även de, som hysa ali vördnad
för den av århundradens tradition patinerade arbetsordningen, måste
numer inför överbelastningen ha klart för sig, att det ej går att på
riksdagsarbetet tillämpa satsen om åsnan, att tål du det, så tål du det.
Å andra sidan ligger det säkerligen en del överdrift i kritiken av
den oundvikliga slutspurten med dess uppsjö av frågor. Så länge alla
för riksdagen framlagda frågor, det må vara propositioner eller
motioner, skola behandlas av samma års riksdag
(diskontinuitets-principen), måste enligt sakens natur en överhopning uppstå vid
riksdagens slut. leke heller anordnandet av plena flera dagar i sträck
(i stället för normalt onsdagar och lördagar) kan i och för sig vara
något oformligt; i åtskilliga andra parlament äro plena t. ex. fem
dagar i veckan normalt förekommande. leke heller torde
kammarbesluten på grund av överanhopningen och brådskan fattas i blindo,
ty i regel sparas de viktigaste frågorna till sist, och beträffande dessa
äro riksdagsmännens uppfattningar efter partimöten, pressdebatter
o. s. y. mest deciderade. Snarast skulle man kunna säga, att
garantierna mot slumpbeslut äro större under slutspurten än eljest, enär
riksdagsmännen just då äro talrikare närvarande än tidigare under
riksdagen, då många ofta äro hemresta. Slutligen torde man endast
med starka reservationer kunna göra gällande, att talträngdheten
skulle så starkt ha stegrats, att den orsakat riksdagsarbetets
förlängning; ökningen av antalet partier och särskilt kilbommarnas och
sillénarnas gaphalsighet har visserligen ökat talflödet, men bortses
från försvarsdebatten har riksdagen i år knappast haft några
särskilt långa debatter. Talens ökning torde knappast stå i proportion
till ärendenas, och dessutom har folk numera ej tid att tala så
långsamt som i den gamla, goda tiden; endast hr P. Alb. Hansson tycks
507
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
