Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 8 juli 1936 - Politiska finaler - Förenings- och förhandlingsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
vånå sig1 över att regeringen ej velat visa större hänsyn mot
efterträdaren oeh den faktiska riksdagsmajoriteten. Hur utsatt blev ej den
Lindmanska regeringen icke minst från socialdemokratiskt håll för
kritik, när den .1929 — alltså ett år innan någon avgång kom på tal —
igångsatte den förberedande försvarsutredningen. Då ville man
påskina, att demokratiens och parlamentarismens fundamentalregler
kränkts. Nu handlar ett minoritetsparti ungefär som om det ägde
ett slags fideikommissrätt till statsförvaltningen. Den Hanssonska
regeringen slutade sitt liv ej blott i övermod; genom sina
kommittétillsättningar brast den även i »fair play». Några sätta kanske större
värde på övermodet, men i längden varar rent spel längst.
Sist i raden av de många större frågor, som
avgjordes under slutspurten i riksdagen, kommo
tjänstemannafrågorna. Vi ha tidigare redogjort för det allmänna
utgångsläget i dessa. Från såväl högern som folkpartiet väcktes
motioner dels om lagstiftning rörande det personliga arbetsavtalet
i syfte att trygga de anställdas rätt till skälig uppsägningstid,
sjuklön ocli semester, dels om förenings- och förhandlingsrättens
reglering. Högern nöjde sig emellertid icke med utredningsyrkanden utan
utarbetade detaljerade lagförslag i bägge dessa spörsmål. Regeringen
åter lät förstå, att den icke ville medverka till en lagstiftning om det
personliga arbetsavtalet, som differentierade de materiella förmånerna
med hänsyn till tjänstemannagruppernas speciella intressen; däremot
framlade den en proposition 0111 lagfästande av förenings- och
förhandlingsrätten i huvudsaklig överensstämmelse med de synpunkter,
som landsorganisationen utvecklat i sitt yttrande över
tjänstemannakommitténs betänkande i ämnet.
Utgången i riksdagen blev en obestridlig framgång för
högerpartiet. I fråga om arbetsavtalet måste riksdagen visserligen inskränka
sig till att begära framläggandet av nytt förslag skyndsammast
möjligt, då andra lagutskottet aldrig hann ingå på en realprövning av
högermotionen, men den av högern föreslagna förhandlingsordningen
för privatanställda accepterades med obetydliga förändringar. Syftet
med denna förhandlingsordning är att möjliggöra för de anställda
att, om de åtagit sig viss fredsförpliktelse, hänskjuta tvistefrågor
mellan dem oeh arbetsgivarna till prövning i opartiska former. Detta
förfarande närmar sig skiljedomslinjen men bibehåller dock
frivil-liglietens princip. Det utlåtande över tvisten, som den opartiska
instansen — i detta fall en av socialstyrelsen utsedd skiljenämnd —
liar att avgiva, är icke rättsligt bindande för parterna men kan
offentliggöras och innebär självfallet därför en stark moralisk press
på desamma. Socialdemokraternas motstånd mot denna anordning
är icke lätt att förstå. Den på fredsplikten grundade
förhandlingsordningen är icke obligatorisk. De tjänstemannaorganisationer, som
icke vilja begagna sig därav, kunna liksom förut påkalla
förlikningsmannens hjälp enligt lagen om medling i arbetstvister.
Förlikningsmannen har även på regeringens förslag fått rätt att hos arbets-
510
Förenings- och
förhandlingsrätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
