Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 8 juli 1936 - Förenings- och förhandlingsrätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
domstolen utverka vitesföreläggande mot tredskande part. Men
varför förmena sådan grupper av anställda, som icke vilja eller icke
kunna tillgripa fackliga kampmedel, att kompensera sig härför
genom att utnyttja skiljenämndsförfarandet! Man har svårt att tolka
socialdemokraternas ovilja häremot annat än som ett utslag av den
missriktade konservatism, som jämväl vid andra tillfällen
kännetecknat deras ställningstagande till de nya problemen inom svenskt
arbetsliv.
Förhandlingsrätten förutsätter föreningsrätten. Både regeringens
och högerns förslag innehöllo utförliga stadganden till skydd för den
positiva föreningsrätten; det senare upptog även bestämmelser mot
organisationstvång. Utskottet ansåg emellertid icke tiden mogen
fölen detaljreglering av föreningsrätten utan stannade vid att i
förhandlingslagen införa en allmän klausul 0111 föreningsrättens
okränk-barhet. Från socialdemokratiskt håll gjorde man gällande, att denna
klausul kunde sättas ur kraft genom avtal och därför icke
representerade en tillfredsställande garanti för föreningsrätten. Då
utskottsförslaget segrade över hela linjen i Första kammaren men
propositionens föreningsrättsliga bestämmelser biföllos i Andra kammaren,
blev det sammanjämkning mellan kamrarnas olika beslut i denna
punkt, varvid ett tillägg gjordes till föreningsrättsparagrafen, som
klart angav dess tvingande karaktär. Högern och folkpartiet hade
så mycket mindre anledning att motsätta sig denna
sammanjämkning som dess representanter i andra lagutskottet godkänt
bestämmelsen om föreningsrättens okränkbarhet under den förutsättningen,
att den icke kunde brytas av avtal.
Med lagen 0111 förenings- och förhandlingsrätt har den rättsliga
grunden lagts till den moderna tjänstemannarörelsens fortsatta
utveckling. Redan har denna rörelse av egen kraft arbetat sig ur det
värsta portföret. Frammarschen kan nu väntas ske i raskare tempo.
Ett stort ansvar vilar härvid på de ledande männen. De anställdas
organisationer få icke bli brickor i det partipolitiska spelet. De få
icke upprepa de socialistiska fackföreningarnas stora misstag att
sammankoppla fackliga och partipolitiska intressen. Detta står
också klart för ledningen både i Daco och inom de fristående
tjänstemannaorganisationerna. De försök att politiskt utnyttja de
anställdas organisationsväsende, som förekommit från
socialdemokratiskt håll inom en av Dacos större underavdelningar, beklagas med
ratta av de ansvariga kretsarna. Inför tjänstemannarörelsens
genombrott vill man slutligen gärna uttala förhoppningen, att rörelsen i
det kommande arbetet skall känna sig som bärare icke blott av
gruppens utan även av samhällets intresse. Endast om
yrkesorganisationerna besjälas av en sådan anda kunna de göra en insats av
bestående värde. En tjänstemannarörelse med denna prägel måste
icke minst från konservativ synpunkt hälsas med glädje. Den blir
ett stabiliserande element i samhällslivet. Den kan återgiva
Lars-sönerna deras förlorade självförtroende och kanske därmed tillika
ett stycke av »melodin, som kom bort».
511
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
