Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 8 juli 1936 - Europas krutdurk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
berger och jordbruksministern Strobl, vilka utgjort regeringens
socialt intresserade och arbetarvänliga inslag.
Den storpolitiska utvecklingen under den förflutna vintern har
medfört viktiga förskjutningar i den österrikiska diktaturens
grundvalar. Visserligen misslyckades Titulescus och Hodzas försök under
statsmannamötena i januari att rycka loss Österrike från beroendet
av Italien och ställa det vid de andra Donaustaternas sida i nära
kontakt med England och Frankrike. Bomavtalen längre fram på
våren gåvo i stället en fastare struktur åt den
italiensk-ungerskösterrikiska ententen. Men spänningen mellan västmakterna och
Italien kunde i längden ej undgå att få återverkningar i
Centraleuropa. Så länge det abessinska äventyrets utgång syntes oviss och
Italiens militära resurser till betydande del bundits i Afrika, medan
dess finansiella tillgångar syntes uttömda, var det ett farligt spel för
de vacklande makthavarna i Wien att endast bero av Mussolinis nåd.
Och den österrikiska folkstämningen har alltid stått djupt fientlig
mot samgåendet, med den både hatade och föraktade fienden i söder.
•Psykologiska, militära och framför allt ekonomiska skäl talade
därför till förmån lör ett försiktigt närmande till Frankrike och, än mer,
England. I Sir Austen Chamberlains Wienbesök i april fick denna
om-orientering ett tydligt utslag. Samtidigt hade Starhembergs ställning
undergrävts även inifrån. Med Italiens stöd hade Wienregeringen
trots Lilla ententens protester återinfört den allmänna värnplikten,
om också under vissa omsvep. Då armén sålunda avsevärt stärktes,
blev hemvärnet överflödigt som stöd för regimen, och från katolskt
håll restes allt kraftigare krav, att denna farliga stat i staten skulle
oskadliggöras genom avväpning. Till slut ställde sig även
Schu-schnigg offentligen på denna sida, medan Starhemberg i häftiga
anföranden bedyrade, att vägen till hemvärnets avväpning endast ginge
över hans lik. Konflikten var sålunda öppen.
Avgörandet kom emellertid utifrån. Abessiniens sammanbrott blev
för Starhemberg en anledning att i egenskap av hemvärnsledare —
ej vicekansler! — lyckönska Mussolini i ett telegram, där fursten ej
blott prisade fascismens höga idéer och Italiens insatser i Afrika till
civilisationens fromma utan även riktade ytterst skarpa utfall mot
Englands politik. Följden blev en intervention från västmakternas
sändebud, och vid ett långt och upprört kabinettssammanträde natten
mellan den 13 och 14 maj kom katastrofen. Det blev Schuschnigg, som
triumferade. Starhemberg och utrikesministern Berger-Waldenegg
utstöttes ur regeringen, medan kanslern till chefskapet för
försvarsdepartementet nu även lade den direkta ledningen av utrikespolitiken.
Emellertid innebar det skedda ej en fullständig brytning med
hemvärnet. Ett visst hänsynstagande till detta döljes väl bakom
Dobrets-bergers och Strobls utträde ur regeringen samtidigt med
Starhemberg. Och vidare stannade två hemvärnsniän kvar på viktiga
ministerposter: d:r Draxler behöll finansdepartementet, medan
inrikes-och säkerhetsministern Baar von Baarenfels efterträdde sin chef som
vicekansler. Då dessa båda ministrar demonstrativt försäkrade Star-
516
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
