Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 8 juli 1936 - Jäsningen i Palestina. Av —l—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slut kunnat glädja sig åt ett oavbrutet stegrat välstånd, som aldrig
känt av depression och arbetslöshet, där arbetslönerna äro fem gånger
högre än i grannländerna, där skatterna ständigt kunna sänkas och
statsbudgeten ändå visar ett permanent överskott, allt enligt
uppgifter, som nyligen publicerats av den engelske överkommissarien.
Det måste emellertid beaktas, att trots den girighet, som är
arabernas mest utmärkande karaktärsdrag, de dock i stor utsträckning äro
blinda för djupare liggande ekonomiska orsakssammanhang och att
den breda massan begärligt och utan urskillning lyssnar till slagord,
behärskas av religiös fanatism och är ett lättfångat byte för
demagogiska uppviglare. Hela den arabiska världen står ännu med ena
foten kvar i medeltiden. Trots att automobilerna i allt större
utsträckning ersätta kamelerna på karavanvägarna, trots att bullret
från flygmaskiner och mausergevär, från grammofoner och radio
störa öknens stillhet, har samhället i sina grunddrag bevarat den
feodala prägeln både i öknen och i gränsländernas jordbruksområden,
hur stor skillnad i övrigt än må råda mellan befolkningen i dessa
båda områden.
I Palestina stod den vid världskrigets slut helt säkert lägre än i
övriga arabiska länder. Storgodsägarsystemet var här starkare
utpräglat än annorstädes, »effendierna» etiskt och moraliskt mindre
tilltalande än i Egypten, Syrien och Irak. Bosatta i städerna — och i
många fall överhuvud icke ens i Palestina — bekymrade de sig icke
alls om driften av sina vidsträckta domäner annat än ifråga om
indrivningen av arrendet från de i obeskrivligt armod, nöd och elände
levande statarna. Det är denna storgodsägarklass — vilken mer än
någon annan befolkningskategori i Europa och Nära Östern kan göra
skäl för benämningarna exploatörer och utsugare — som nu, när dess
maktställning rubbats genom den judiska invandringen och därmed
följande industrialiseringen av landet med uppkomst även av en fri
arabisk arbetarklass, fått en hängiven vapendragare i Folkets
Dagblad och dess kolleger här hemma och i andra länder. När denna
storgodsägarklass kämpar för Palestinas frihet är det icke för folkets
frihet utan för sin egen frihet att ostört få profitera av dess arbete
och efter behag utsuga och utnyttja sina underlydande.
De senare ha genom den judiska invandringen och det ojämförliga
uppsving denna medfört för landets näringsliv blivit delaktiga av ett
allmänt välstånd, som man för ett par årtionden sedan icke skulle
kunnat drömma om i Orienten. De ha därför också alltmer övergivit
arrendearbetet åt godsägarna för lönearbete åt judarna.
I stor utsträckning ha dessa arabiska arbetare icke deltagit i den
nu pågående revolten, utan öppet eller lamt och stillatigande
protesterat mot denna. I den mån de ryckts med av sina forna herrar, har
det skett på grund av den blinda auktoritetstro, som är Nära Östern
egen på grund av dess ännu levande medeltida traditioner, icke av
nyväckt klass- eller ens nationalitetsintresse. Den arabiska
nationalitetsrörelsen är överhuvud icke en social utan en rent politisk
företeelse och i första hand en överklassrörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
