Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 8 juli 1936 - Stickstrumpan och världspolitiken. Av G. H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stilla glädje i vida s. k. kulturella kretsar, men det förefaller som
om man — åtminstone på sina håll — fått en annan syn på saken
under den senaste tiden. Många faktorer ha nog härvid medverkat.
En av dessa är säkerligen den senaste tidens världshändelser.
Missionärerna och missionen kommo helt plötsligt att glida in i den
politiskt intresserade allmänhetens synfält. Man upptäckte att
svenskar i missionens tjänst spelade en roll i Abessinien, att Italien sökte
få bort dem ur Eritrea o. s. v. Och när man så ville veta något om
Abessinien, om land och folk, om sociala och politiska förhållanden,
så erfor man, att de enda som egentligen kunde giva besked härom,
det var missionsorganisationerna. Tidvis var Evangeliska
fosterlandsstiftelsens missionsdirektor och ett par andra i Ost-Afrika
missionerande sällskap och deras expeditioner strängt anlitade av
upplysningssökande från pressen, affärsvärlden o. a. Man fick klart för
sig, att här fanns en omfattande sakkunskap och ett betydande
praktiskt förstånd. Naiviteten och okunnigheten hos dem, som ledde de
strumpstickande syföreningarna, var tydligen inte så särskilt stor,
om ens alls tillfinnandes.
Även på andra sätt har missionen under senare år blivit bättre
känd än tidigare. Flera bemärkta resenärer ha med sympati, för att
ej säga beundran, skildrat sina iakttagelser av missionen i
främmande världsdelar. Affärsmän och kolonialpolitiker, som kommit i
beröring med naturfolk, ha ej kunnat undgå att se, hur den vite
mannens praktiska verksamhet bland dem, framför allt i form av
industrialism, rycker lös människor ur deras primitiva byliv och
sammanför stora skaror från olika stammar och tungomål till stora
industricentra. Förr ha de levat sitt liv i stammens eller kastens
hägn, men plötsligt sönderbrytes deras gamla sociala stöd, och de
bli lösryckta, isolerade individer, utsatta för faror och frestelser, som
de icke känna och ej äro rustade emot. Det gamla patriarkaliska
lydnadsförhållandet gent emot de gamla eller hövdingen viker
plötsligt för en otyglad individualism. Många av dem som iakttagit detta
ha kommit till den bestämda övertygelsen, att i en dylik situation
den kristna missionen egentligen är den enda som kan bygga upp
på nytt, väcka och skapa personligheter. Men också missionens folk
har självt på ett annat sätt än tidigare — vill det synas — vänt sig
till den bildade allmänheten. Så t. ex. har Svenska kyrkans
missionsstyrelse, den viktigaste av de svenska missionsledningarna,
upprättat ett särskilt sekretariat i Stockholm för upprätthållandet av dessa
förbindelser. Genom att leda studiecirklar, anordna föredrag och
dylikt har föreståndaren för detta sekretariat, fil. lic. Herman
Sandegren, med framgång verkat för sin uppgift. Nyligen har d:r
Sandegren dessutom givit ut en liten bok, »Nutida världsmission», som ger
en god orientering i missionens direkta och indirekta kulturella,
sociala och religiösa verkningar.
Förf. påpekar däri till en början, hur Västerlandet lagt ut sina
kommunikationer över bela världen och hur detta nät fått allt tätare
maskor. Dit inte järnväg och ångbåt nå fram, dit leta sig bil och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
