Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - ”Arbetare och bönder”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bönder» som politisk union är en historisk anomali och skulle vara
en klasspolitisk fara, om den verkligen i full utsträckning
existerade. F. n. är den väsentligen en myt men med något av mytens
farliga makt. Som släpvagn åt socialismen riskerar bondeklassen
att utplåna sin egenart och stryka ett streck över sitt förflutna.
Hur bondeklassen bäst skall gå i land med att hävda sig, kan i
detta samband lämnas därhän, men det är ej säkert att uppgiften
löses enklare genom ett slutet klassparti än genom att
jordbrukarna alltefter olika lynnesdrag ingå som mäktiga beståndsdelar
i de idépolitiska partierna.
Vår andra slutsats är, att socialdemokraterna genom sin paroll
»arbetare och bönder» totalt misskänt utvecklingen i världen.
Om något har klasspolitiken under decennierna efter världskriget
suttit trångt. Klasspolitikens urartning har i land efter land
sprängt demokratiens hölje och öppnat slussarna till diktaturen.
Vi skola här icke tala om Sovjetstaten, eftersom
bolsjevikdiktaturens tillkomst endast kan förklaras ur det kaotiska och gåtfulla
Rysslands säregna förhållanden. Men klasspolitiken är dömd till
vanmakt alltifrån Italien och Tyskland till de baltiska staterna.
Klasspolitiken led också ett förkrossande nederlag, när Englands
»national government» 1931 av folket insattes att likvidera
arbetarstyrets konkursmassa. Klasspolitiken har visserligen nyligen firat
några föga berömliga triumfer i Frankrike och Spanien, men
mycket tyder på att dessa bli kortvariga och att klasspolitikens
ödestimma där slagit. De nordiska staterna sakna sannerligen ej
åskådningsundervisning från när och fjärran.
Det kan icke nog många gånger upprepas, att demokratiens
tillskyndare utanför socialdemokraternas läger baserade sina
förhoppningar på förutsättningen dels av en stat, som ägde
begränsade uppgifter, och dels av partier, som ej voro identiska med
samhällsklasserna eller bärare av deras ensidiga, ständigt skärpta
intressekrav. Den första förutsättningen, statens återhållsamhet
i sina ingrepp, har delvis redan brustit, därför att den ekonomiska
utvecklingen i världen rubbat näringslivets grundvalar och
nödvändigtvis fordrade ingripanden för att återställa jämvikten
mellan olika näringsgrenar. En fortsättning härpå skulle, bortsett
från alla andra vådor, ytterligare vidga statens makt. Men ju mer
statens uppgifter med eller utan genomförd statssocialism växa,
desto större bli väljarnas egenintressen vid valen och desto
farligare bli frestelserna för partierna att förespegla olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
