Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8
- Det spanska sorgespelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET SPANSKA
SORGESPELET
När denna tidskrift för några månader sedan i anledning av
det spanska systemskiftet ägnade sin uppmärksamhet åt
förhållandena söder om Pyrenéerna, ställde den en rätt dyster prognos
för den kommande utvecklingen därstädes. För en dylik
förutsägelse behövdes sannerligen ingen politisk siarblick:
uppfattningen delades säkert av varje person med någon kännedom om
Spaniens sociala förhållanden, om spanskt politiskt temperament
och speciellt om spansk borgerlig vänsters regeringsduglighet, allt
sådant det kommit till uttryck i Spaniens nyare historia. Det är
nu blott att konstatera, att olycksspådomarna besannats, tyvärr
ännu snabbare och i än fruktansvärdare former, än även en
pessimistisk bedömare kunnat vänta.
Den regim, som blev frukten av februarivalen, var från början
ytterst svag. Detta gäller redan dess personbestånd: akademici
och ideologer utan administrativ eller praktiskt-ekonomisk
erfarenhet, mestadels utsedda blott på grund av sin radikala
»Gesinnungstüchtigkeit» eller sina förbindelser med regeringschefen
Azaña, en politiker, om vars kapacitet meningarna äro ytterst
delade. Vidare hade regimen alltför litet underlag ute i landet.
Vänsterpartiernas avsevärda majoritet i cortes berodde på
valmetoden, ej på väljarnas verkliga fördelning. Slutligen var
regeringens ställning svag även hos dess egna anhängare. Den bestod
blott av borgerligt-radikala element, medan cortesmajoritetens
tyngdpunkt låg bland socialister, kommunister, syndikalister och
anarkister av olika schatteringar, till stor del dock av högröd
nyans. Dessa bolsjeviserade element under ledning av obesvärade
demagoger såsom Largo Caballero hade ej behövt lämna någon
gisslan åt regeringen utan kunde ägna all sin kraft åt att
skrämma den från varje försök till en moderat politik.
Under dylika förhållanden blev läget från början outhärdligt.
Regeringen lyckades aldrig — om den försökte, är ovisst — att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0542.html
