Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Island. Av Sven Tunberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänvisar till sagornas uppgifter. Något mer än en låg småskog synes
Island knappast ägt under historisk tid. En annan sak är —
såsom min kollega professor Ahlmann förtäljer mig — att man vid
Vatnajökelns iskanter ännu i dag kan uppsamla betydande
lämningar av en förhistorisk storskog, tillkommen under andra
vegetationsförhållanden.
Men den isländska naturens främlingskap förhöjes av en annan
omständighet, vilken sammanhänger med karaktären av den
mänskliga odlingen på ön. Människan har på Island hittills
skapat så litet av bestående minnen av sitt liv och sin verksamhet.
Inga gamla byggnader, inga framträdande gravhögar, inga
rester av mänsklig företagsamhet från långt svunna sekler kunna
uppvisas. I lättförgängligt material och i lättförgängliga
former ha isländingarna frambragt sitt livs nödvändigheter, och
efter några få generationer ha alla spår av många års trägen
möda och omsorg varit helt försvunna. Fåfängt spanar nu
blicken efter monumenten efter sagans store; endast naturen står
där med sitt oföränderliga ansikte och vittnar om all mänsklig
insats’ fåfänglighet. Starkast träder detta för medvetandet på det
så ryktbara Tingvalla. Några obetydliga stenkummel äro allt,
som återstår av vad som tänkts, talats och verkats på
islänningarnas heliga plats, bäraren av sambandet i deras mer än
tusenåriga historia.
Inför sin egen känsla kan man sålunda knappast göra gällande,
att »sagoön» fullt motsvarar vad som i nordisk fantasi i fråga
om densamma uppbyggts. Vi hava tvärtom en viss svårighet att
tänka oss, att vår nordiska stam just på denna plats skulle
kunnat i högre grad utveckla sina särskilda anlag. Det »nordiska
hemmet» i mera speciell mening vill i varje fall här ej
omedelbart te sig för vår syn.
Blicken vändes då från Islands natur till Islands folk. Genast
skall erkännas, att främlingskänslan omedelbart och helt
försvinner. Islands folk är ett nordiskt folk i begreppets bästa mening
och hävdar med ära sin stams yppersta egenskaper. Till det
yttre inrangera sig islänningarna i det hela tvångslöst i den
nordiska gemenskapen. Till det inre söker och finner ett
sympatetiskt brodersöga hos dem så mycket av fädernas höga och
dyrbara arv. Själslig förfining och kulturell livaktighet förmäla sig
med mod och handlingskraft inför nuets nya uppgifter på ett
sätt, som är värdigt sagornas folk. Man känner med glädje och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
