Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Island. Av Sven Tunberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nordisk stolthet, att här se vi inför oss en människostam, vars
stora fäder icke fått leva förgäves.
Men om vi sålunda i detta avseende komma i kontakt med
gammal traditionell, nordisk uppfattning, krävas härtill några
kompletterande anmärkningar, vilka äro ägnade att närmare belysa
den aktuella situationen på Island.
Islänningarna av i dag önska ingalunda att vara ett »sagornas
folk». Vi vilja vara ett modernt, dugligt folk, säga de, vilket med
kraft och intresse tillvaratager det levande livets möjligheter; vi
vilja icke uppgå i ett verklighetsfrämmande åskådande av
forntida minnen, hur höga och förpliktande de än må vara.
Otvivelaktigt betecknar detta en reaktion och kanske en nödvändig
sådan mot en förgången tids ensidighet. Och såsom ovan
framhölls, islänningen är i den dag som är en fullt modernt aktuell
samhällsvarelse. Ingen som sett vad det unga självständiga
Island förmått under de sista decennierna i fråga om modern
kulturbyggande verksamhet, kan ett ögonblick tvivla härpå. Det är
Islands och hela Nordens fast grundade förhoppning, att Islands
folk i kraft av sin del i den nordiska stammens tekniska och
organisatoriska duglighet, speciellt avpassad efter det moderna livets
krav, skall gå en rik ekonomisk framtid till mötes. Kanske skola
också de nordiska brödrafolken härvid kunna sträcka en
stödjande hand. Särskilt Sverige med dess stora finansiella resurser
torde i så fall hava en viktig uppgift att fylla.
Men liksom för den antika triumfatorn anmäla sig också för
den optimistiske betraktaren av dagens Island varnande röster.
Det känns som en plikt att ej alldeles undertrycka desamma.
Islänningen berör i samtal med främlingar ogärna »politik».
Sker det någon gång, beledsagar han ofrivilligt ofta sina ord med
en något föraktfull höjning av skuldrorna. Han föraktar
nämligen politik, ehuru han — älskar den. På denna punkt är han
en äkta son av sagornas folk. Hur politiserades ej på det gamla
Island, hur fäktades det ej och munhöggs de isländska
storpamparna emellan! Och huru föraktade man ej alla andra för deras
politiska vingleris och politiska mångsyssleris skull! I det
moderna Island har man bokstavligen tagit upp detta fädernas arv.
I en mångfald partigrupperingar kämpa det lilla folkets
representanter emot varandra, och vad som säges och göres får ofta
prägel av en i Norden eljest nästan okänd frenesi.
Politisk livaktighet är självfallet en styrka och en tillgång för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
