Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kring en debatt i Genève. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Wistrand
sanktion. Motståndet organiserades och uppehölles av dem, som
egoistiskt ville bevara sin lycka på bekostnad av de andras olycka.
Sorgen kompenserades dock av de ärofulla framsteg, som gjorts
i Frankrike under den nya eran där. Hölle icke
arbetsorganisationen takt med dessa, vore det emellertid i längden föga mening
deltaga i dess arbete. 40-timmarsveckan måste accepteras,
antingen av förnuftsmässig övertygelse eller med våldets
tvångsmakt. »Ställ icke till så, att vi bli tvingade att uteslutande
använda våldet», voro de effektfulla slutord, som halvt stönades,
halvt rötos fram under det talaren med en våldsam gest kastade
sina papper och rusade ned från tribunen, följd av likasinnades
applåder. Det släkte, som framkallar revolutioner för att sedan
förfäras över dem, är icke dött, utan f. n. i hög grad virulent i
Frankrike liksom för övrigt på en del andra håll.
Han sekunderades av Mertens, den andre dioskuren på det
internationella förgrundsplanet, en våldsam, grovbyggd
flamlän-dare. »Varför begära vi 40-timmarsveckan? För att höja
levnadsstandarden, för att förbättra arbetsvillkor och löner för dem, vilka
i de olika länderna arbeta under arbetsgivarnas ok!»
Konferens-medlemmarna apostroferades av denne talare med följande för en
social fredskonferens väl tillrättalagda slutord: »Tag er i akt; jag
hoppas, att ni begriper er plikt. Var så goda att acceptera de
resolutioner, som ni fått er förelagda!»
leke utan en viss spänning mottogs den franske
regeringsrepresentanten Jusiin-Godarts uppträdande i diskussionen. Man
väntade, att han skulle begagna tillfället att inför detta forum mildra
intrycket av Jouhaux’ våldsamheter. Och törhända var det hans
mening. Ordalagen voro i varje fall märkliga: »Jag delar
uppriktigt den rörelse, som har givit sig tillkänna i herrar Jouhaux’
och Mertens tal och jag hoppas, att deras hälsosamma och
måttfulla varningar (avertissements salutaires et mesurés) skola bliva
förstådda i den industriella världen.» Denna värdesättning från
det officiella Frankrikes sida av våldshotet som medel att
genomtrumfa åtgärder, om vilkas äventyrlighet världsopinionen
fortfarande känner sig övertygad, har sitt bidrag att lämna till
bilden av det offentliga ansvarets långsamma förvittring i den
individuella frihetens hemland.
Den rörelse, som innevarande sommar i så hög grad förändrat
Frankrikes sociala och därmed även dess ekonomiska läge och som
genom sin inneboende spänning mellan oförenliga faktorer kan
550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
