Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kring en debatt i Genève. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Wistrand
referatet »en kamrat» — fantasifulla omsorger kunnat förgylla,
upp den torftiga verklighet, som det svenska inslaget i
demonstrationen hade att bygga på inom denna revolutionsyrande
församling, för vilken enligt Nicole den schweiziska borgerligheten
darrade, men som slutligen skingrades för att på Annemasses
kaféterrasser dricka vänskapsskålar mellan genevare och annemassebor..
Den situationsbild, som sålunda tecknar sig från
arbetskonfe-rensen och dess närmaste omgivningar, ger mycket att tänka på„
Besvikelsen hos de franska socialdemokraterna, vilka
självmedvetet anse sig genom årets händelser ha erövrat huvudledningen
i den sociala utvecklingen, kan icke komma till klarare uttryck.
Ingen rörelse har haft en sådan inverkan på och inom
Genève-institutionen som den andra internationalen; denna har haft
förmånen i den internationella arbetsorganisationen åtnjuta ett
instrument, som omgivits med den officiella opartiskhetens hela
pondus, men på vilket i själva verket inga andra melodier kunnat
spelas än de, som redan inspelats i Amsterdam. I denna
inter-national hava, särskilt efter den tyska socialdemokratiens
undergång, de franska socialisterna berett sig en ledande position.
Följden har blivit en allt mer markerad dragning åt den snabba
aktionens utmärker, underlättad och underhjälpt även av vissa
länders specialintressen. Genom att med Italiens hjälp framtvinga.
40-timmarsveckan som huvudpunkt på arbetsorganisationens
program har emellertid Amsterdam-internationalen tagit sig vatten
över huvudet, och den av arbetsbyråns direktör hjärtligt hälsade
medverkan, som arbetsorganisationen numera har fått i sin krets,
mottaga även från den tredje internationalen — den i Moskva —
har på intet sätt förbättrat situationen. Man har fallit offer för
sin egen radikalism — som man förvisso även kommer att göra
i den inhemska politiken i Frankrike — och man rasar över
resultaten.
Ännu kan emellertid icke ses slutet på situationen. I
varje-fall är dock redan hittills tillräckligt ont åstadkommet. Man
kan utan vidare fastslå, att 40-timmarsveckan aldrig skulle hava
blivit ett krav, vars realiserande skulle fordras av en betydande^
folkrörelse i ett stort land, om man icke kunnat intala tveksamma,
element att denna fråga prövats och blivit löst i Genève genom
1935 års principkonvention. Det beslut, som där åstadkommits,
med tillhjälp av röster från massor av länder, där ingen
552
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
