Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Diktaturernas profiler. Av Per Engdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Engdahl
heten prägel av cesaristisk likriktning, oberörd av alla
demokratiska doktriner.
När diktaturen några år efter kriget gjorde sitt intåg i Europa,
betraktades den i allmänhet som en tillfällig kris i den
demokratiska utvecklingen. Man jämförde den med de napoleonska
kejsardömena i Frankrike och spådde den ett likartat öde.
Diktaturstaterna ha emellertid visat, att deras kynne är något helt annat
än den franska cesarismen. Det är framför allt i fascismens
Italien och nationalsocialismens Tyskland, som den nya staten har
utbildats på ett följdriktigt sätt. Diktaturen framstår i dessa
länder varken som ett provisorium eller som en improvisation. Den
framträder med samma anspråk som demokratien. Den har sin
egen idévärld, ur vars tankegångar den hämtar motiv för de
arbetsformer och institutioner, som den utgestaltar. Fascistisk
och nationalsocialistisk diktatur ha mycket gemensamt, men de
ha var och en sin markanta profil, mejslad av de män, som fört
rörelserna till seger, och av de idéer, som lyst deras väg.
Fascismen är ursprungligen ett skott på den europeiska
arbetarrörelsens vittförgrenade träd. Det är i främsta rummet den
romanska syndikalismen med dess lära om historien som ett enda
stort hjältedrama, om idéerna som strålande myter, som
mänsklighetens eldstoder på vägen framåt, som inspirerat fascismen. Men
medan syndikalismens myt var myten om klasskampen och
generalstrejken, blev fascismens myten om Italien, myten om det
återuppståndna Rom. Den nya tidens spänning mellan nationell
självhävdelse och socialistisk nyordning i samhällets inre
framträder med utomordentlig skärpa hos fascismen.
Vid studiet av den demokratiska staten brukar man alltid röra
sig med de hävdvunna begreppen, verkställande, lagstiftande och
dömande makt. Dessa begrepp ha emellertid ingen hemortsrätt i
ett studium av diktaturens skaplynne. Här har ali makt samlats
på en punkt, i den högsta statsledningens hand, och
underordnade .organ få endast sin makt överlåten från denna högsta
ledning. Diktaturens väsen kommer man inpå livet först om man
söker komma underfund med dess olika sidor. Staten uppträder
i olika uppgifter eller på olika verksamhetsområden med
skiftande statsorgan. Här komma Rudolf Kjelléns gamla begrepp
åter till heders, staten som samhälle, hushåll och regemente. Och
härtill kommer ett annat, staten som ödes- och kulturgemenskap.
Staten företrädes i diktaturen av ledaren. Hans personlighet för-
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
