Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 28 augusti 1936 - Ny riksdag i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
Om orsakerna råda delade meningar, vilka kort efter valet
utvecklades i en tidningspolemik mellan statsministerns sekreterare, hr
Pel-tonen, och generaldirektör Cajander, framstegspartiets nuvarande
verklige ledare och sedan gammalt ingen vän av hr Kivimäki. Enligt
regeringens mening var det ett missgrepp att såsom nu skedde gå till
val på ett helt nytt och oprövat program i stället för att söka slå
mynt av det anseende regeringen vunnit genom sin hittillsvarande
politik; dessutom borde framstegspartiet ha uppehållit bättre
samarbete med de övriga finska borgerliga grupperna, vilka ju faktiskt,
ehuru ej till formen, även äro företrädda i ministären. Cajander och
partiledningen mena däremot, att just regeringens samarbete med
högern skulle ha stött bort många väljare. Detta senare bär dock en
stark prägel av efterklokhet och bestyrkes ej heller av de
förmodanden man kan ha rätt att göra om röstförlusternas karaktär. Att den
tydliga klyftan mellan regering och regeringsparti däremot knappast
kan ha tilltalat väljarna, ligger i öppen dag.
För hr Kivimäki är läget under alla förhållanden ganska
allvarligt, och trots presidentens förtroende förefaller det knappast
tänkbart att hans ministär utan rekonstruktion skall kunna överleva den
riksdagssession, som tar sin början i september. Kanske blir det
möjligt för honom att förbättra sina direkta förbindelser med
samlingspartiet och agrarerna; kanske kunna även svenskarna förmås att
återinträda, eftersom universitetsfrågan i början av en
riksdagsperiod knappast har samma aktualitet som senare (man kan
nämligen räkna med att varje förslag möter tillräckligt motstånd för
att göras vilande över nyval; därför erfordras en minoritet om V3).
Men det förefaller knappast troligt. Och eftersom såväl presidenten
som samtliga borgerliga partier dra sig för att fämna plats för en
socialdemokratisk ministär och därmed riskera att stämningen åter
skall bli gynnsam för »skjutsningar», förefaller det sannolikast att
samlingspartiet eller agrarerna får taga ledningen av en ny
koalitionsregering. Av större vikt är frågan vad detta valresultat kan
väntas förebåda beträffande det presidentval som skall äga rum i
februari. Därom råder dock ännu den största tvekan, i synnerhet så
länge man icke vet huruvida den 75-årige Pehr Evind Svinhufvud
låter ställa upp sig till återval.
Ur rikssvensk synpunkt intressera framför allt två sidor av det
nya politiska läget: dels den finlandssvenska folkdelens ställning,
dels eventuella återverkningar på Finlands utrikespolitik. Vad
beträffar det förstnämnda, synes man utan tvekan kunna konstatera en
viss, om också ej alltför betydande förbättring. Det rådande
stilleståndet i universitetsfrågan kommer visserligen icke svenskarna till
godo — universitetets förfinskning kommer mänskligt att döma helt
enkelt att ske på smygvägar i stället för öppet. Men den allmänna
hetsen mot svenskheten har mildrats, och svenska folkpartiets
frammarsch har icke kunnat förfela sin verkan på motståndarna. Ehuru
varje närmare samarbete mellan svenskar och socialdemokrater ter
sig såsom något ganska osannolikt, måste likväl de senares pronon-
573
40 — 36461. Svens]c Tidskrift 19S6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
