Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 28 augusti 1936 - Lärdomshistoriens renässans. Av Oskar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
männa utveckling- i dess inre sammanhang, de olika specialgrenarnas
inbördes relationer, möjligheten att genom material från det ena
området rikta det andra och problemet om att nå fram till en stor
syntes av det mänskliga vetandet i dess helhet. Betecknande för vidden
av hans vetenskapliga intresse är att han, som till hela sin
läggning-var humanist, historiker och paleograf, i sin självbiografi särskilt
skattar sig lycklig att hava kunnat bidraga till att matematiken på
nytt blev föremål för intresse vid Uppsala universitet. »Medan min
omsorg var», säger han, »att väl anföra de unge herrar, som voro
under min inspektion, drog jag efter hand deras hug till mathesin,
då ock deras private præceptores skaffade sig bättre insikt däruti;
och så begynte studia mathemathica sticka upp huvudet». Hans
ledande synpunkt var det organiska sammanhanget inom allt
mänskligt vetande, och det var honom, som dock själv var en grundlärd
specialist, särskilt angeläget att ordna universitetsundervisningen så
att både docentes och discentes ständigt hade de stora ideella
sammanhangen för ögonen.
I Benzelius’ anda fortlevde den svenska lärda traditionen ganska
länge, om än ej oanfäktad. Ty det adertonde århundradets forskning,
som visserligen hos oss länge bibehöll kontakten med
barockperiodens massiva lärdomsprogram, kom dock så småningom under
inflytande från den mondäna liov- och störstadskulturen, och därmed
begynte arvet från fordom allt mer och mer att komma i vanpris.
Hovkavaljerernas värdesättningar blevo bestämmande, man önskade
framför allt en elegant, formsaker och lättillgänglig framställning,
och om resultaten bekymrade man sig mindre, blott de ej kommo i
närheten av vad som på tidens språk kallades »g-räl». Den
experimentella naturvetenskapen med praktisk syftning blev tidens
favoritämne, och den äldre periodens ansträngningar att fatta forskningen
som en enhet ringaktades. »Man berättar», säger Samuel Ödmann,
»att framlidne Kanslie-Kådet Ihre (den store språkforskaren)
daterade ali solid kunskaps avtagande ifrån Linnés botaniska
excursio-ner.» Förut hade den klassiska traditionen dominerat, nu blev det
naturvetenskapens tur att stå i främsta rummet. Resultatet av denna
inbördes tävlan, skärpt av de djupgående motsättningarna i tidens
sociala struktur (hovet och stadskulturen mot universiteten), blev att
tanken på vetenskapens enhet så småningom helt förflyktigades.
Under romantikens period i början av det nittonde århundradet
gjordes ett nytt försök att ånyo knyta till det lösta bandet dels i
Schel-lings naturfilosofi, dels ock i det stora Hegelska försöket att nå fram
till en universell syntes av det mänskliga tankearbetet, men
initiativet, hur storslaget det särskilt för Hegels vidkommande var, blev
dock icke av bestående betydelse. Naturforskningen sade upp
bekantskapen med humanismen och gick framdeles sina egna vägar,
kring-jiiblad av en världs bifall och viss om att för ali framtid kunna
reda sig på egen hand.
I våra dagar har emellertid läget på den lärda fronten helt och
591
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
