Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 28 augusti 1936 - Olympiadens facit. Av E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
ställa önskemålet, att stjärnidrottsmän, som bortsett från
nödvändiga ledigheter för resor sköta sitt civila arbete, icke skola i
beford-ringshänseende ställas i efterhand; de flesta enskilda arbetsgivare
torde också redan förfara så och ge därmed sitt erkännande åt de
ungdomar, som utåt hedra sitt land på det enda sätt som står dem till buds.
Åtskilliga tecken tyda på att en svensk idrottsrörelse, förnuftigt
understödd men utan professionell urartning, ändock har utsikter i
konkurrensen. För det första är det icke bevisat, att »statsidrotten»
skapar oövervinnelighet; Tysklands framgångar i t. ex. fri idrott
voro visserligen stora men ingalunda överväldigande, och Italiens
framsteg ha varit mycket måttliga. För det andra uppvisade icke
Berlinolympiaden sådana fenomenresultat överlag, att man kan draga
den slutsatsen att idrottsprestationerna skulle kunna stegras in
in-finitum; visserligen har en allmän nivåhöjning varit självfallen som
en följd av idrottens expansion till nya länder, träningsmetodernas
utveckling och redskapens förbättring, visserligen kunna här och var
enstaka fenomen som en Owens, en Tajima, en Ullman alltid
framträda, men världsrekorden i år voro nästan förvånansvärt få, i den
individuella manliga simningen inga. För det tredje har det visat
sig, att personer, som få slita hårt i det »civila», även kunna nå
glänsande resultat: Lovelock, som gjorde en av spelens främsta
prestationer, är barnbördsläkare, Kälarne-Johnsson har fått arbeta
som en vanlig dödlig på Elektro-Lux o. s. v. För det fjärde är det
icke skrivet i stjärnorna, att idrottens segertåg till nya länder alltid
skall medföra, att äldre idrottsländer som Sverige skola trängas
tillbaka; för ett tiotal år sedan var Sverige ett medelmåttigt land i
brottning men står nu som det ledande, i skidåkning och i värj
fäktning har Sverige ryckt starkt fram, gångsporten går i Sverige mot
ett stort uppsving o. s. v., varför den svenska simningens kräftgång
ej behöver vara utvecklingens lag. För det femte hänger ytterst det
mesta på ledningens kraft; idrottsorganisatörer som kapten Einar
Råberg, fabrikör Sixtus Jansson och ingenjör Bo Ekelund ha visat
att svenska idrottstrupper kunna fostras och ledas till stordåd, och
ledningens förmåga är och förblir idrottens a och o.
Man skulle kunna tillägga: för det sjätte är det icke ett livsvillkor
för Sverige att hävda sig i olympisk konkurrens, om spelen utveckla
sig till yrkesbetalda gladiatorers cii’kusskådespel. Förvisso icke.
Idrottens utbredning till allt större lager av folket är viktigare än
olympiska hjältedater. Men det ena utesluter icke det andra; tvärtom
är varje olympisk framgång en propaganda för folkidrotten. Och så
länge olympiaderna genom att sammanföra folken ha en uppgift att
fylla och även i en så ond tid som denna visa sig kunna fylla sin
uppgift, så länge svensk ungdom vill offra tid och intresse åt sin fysiska
fostran, så länge idrottens tävlingar ännu vädja till ungdomens
sunda kampinstinkt, så länge idrotten i högre grad än någon annan
samhällsrörelse förmår slå bryggor över samhällsklasserna — så
länge ha vi icke råd att avvara denna monumentala fest för
världens ungdom. E. H.
598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
