Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Framtidsperspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringen för att driva en måttfullhetens politik; en ren
socialdemokratisk regering har av pur självbevarelsedrift kunnat
tvingas till moderation, åtminstone så länge första kammarens
majoritet förblir borgerlig. Det är möjligt, att hr Pehrsson i
Bramstorp bedömde situationen framsynt, när han efter
valnederlaget gjorde sin allians intimare; hr Pehrssons framsynthet står
dock bland borgerliga just nu icke lika högt i kurs som innan han
komponerade sin semesterregering eller innan valslaget utspelats.
Det är vidare möjligt, att de fyra bondeförbundarna, d. v. s. utom
»Bramstorp» »borggårdsministern» Westman, den till sin
lynnesart bondekonservative Janne Nilsson och den forne heimdaliten
Quensel, som regeringsledamöter kunna frampressa större
eftergifter av socialdemokraterna än om bondeförbundet fått pröva
tingen i fri oppositionsställning; man skulle dock rent
psykologiskt kunna antaga motsatsen och förmoda, att majoriteten i
regeringskretsen »suger» dess minoritet mera än vice versa. Men en
regeringssamverkan måste alltid vara en viss garanti för
moderation och sammanjämkande. Och man måste ta för givet, att
bondeförbundet engagerat sig blott i bestämd föresats att hindra
en ensidig socialistisk klasspolitik. Sedd på kort sikt kan dess
hållning lätt förstås och behjärtas.
Vad som för ögonblicket ter sig bäst är emellertid icke alltid
på lång sikt det klokaste. Är man förvissad om att ett
regeringssamarbete kommer att utsudda gränser och underlätta
socialdemokraternas frammarsch till förstakammarmajoritet och
därmed till den ograverade makten, måste frågan om
regeringssamverkan för bondeförbundet självt te sig som ett utslag av
dödsförakt, även om partiet skulle ha hopp om att som tack för hjälpen
få »den okände bondens» grav redd under den socialdemokratiska
triumfbågen. Hur angeläget det än kan vara, att t. ex.
försvarsdepartementet just nu ej överlåtes åt hr Vennerström, kvarstår
dock att placerandet av bondeförbundare i kritiska departement
skyddar socialdemokratien från eventuella borgerliga
opinionsstormar; Kullenbergstorp kallade en gång i tiden verkens
politiska fullmäktige för paraplyer, och det uttrycket är även här
tillämpligt och talande. Exemplen från Danmark, där Munchs
radikaler bildat en betäckning för Stanning, motsäga dessutom
uppfattningen, att det skulle vara en uppoffring från
socialdemokraterna att ordna koalitioner; borgerligheten har i Danmark
steg för steg trängts tillbaka, och socialismen tycks där vara på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
