Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Framtidsperspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
musik. Ju beskedligare borgerligheten blir, desto friskare blir
aptiten på »omdaning». Den nuvarande rättslösheten i det nyss
genomborgerliga Frankrike är det färskaste exemplet på den
snabbhet, varmed även oanade händelser kunna utveckla sig.
En stabiliserad socialdemokratisk regim rubbar balansen i
svenskt statsliv. Däri ligger den hotande utvecklingens största
allvar. Den gamla ståndsrepresentationen var för sin tid inseglet
på att inga större grupper skulle ställas utanför inflytandet i det
samhälle, som alla ägde gemensamt och alla varit med om att
dana. För sin tid uttryckte den gamla tvåkammardualismen
samma strävan att ge utrymme åt olika stora samhällsgrupper i
statsarbetet. Arbetarnas inlemmande i statslivet som ett
nödvändigt erkännande av deras samhällsinsatser skedde säkerligen för
långsamt och för misstroget. Men sedan introducerandet väl
skett, kan ingen göra gällande, att den svenska socialdemokratien
som arbetarklassens mandatarie ställts utanför samarbetet; under
de senaste nitton åren ha socialdemokraterna trots sin
minoritetsställning fått helt eller delat inneha regeringsmakten elva år,
och denna tid skulle ha varit ändå längre, om de ej själva, utan
att vara bortmotade, ibland funnit det opportunt att bryta upp.
I längden måste lojaliteten och tålamodet utsättas för alltför
vådliga påfrestningar, om all den arbetsvilja och duglighet, som
svensk borgerlighet inrymmer, skulle få sin enda utlösning i att
driva en vanmäktig opposition mot ett allenarådande klassparti.
Förvisso inse de socialdemokratiska ledarna själva, att en faktisk
klassdiktatur står i strid både mot våra historiska traditioner och
mot andan i en sann folkstyrelse. För att undgå ödesdigra
förvecklingar ligger det därför djupast sett i socialdemokratiens
eget välförstådda intresse att den icke växer sig oövervinnelig.
Ty för arbetarklassen kan blotta maktbegäret ytterst ej vara
viktigare än medborgarnas lugn, trivsel och samhörighetskänsla
under alla goda krafters samverkan oberoende av parti och klass.
Valutgången och utvecklingstendensen måste framtvinga en
fördomsfri, intensiv borgerlig självprövning. De
framtidsperspektiv, vi ovan tecknat, ha avsiktligt gjorts mörkare än
framtiden ovillkorligen behöver gestalta sig. Men vi ha funnit det
bjudande nödvändigt att låta den kommande idédiskussionen
baseras på föreliggande riskmoment, ej på invand oförbätterlig
optimism enligt receptet: kommer tid, kommer råd. Godtrogenhetens
tid är förbi — regenerationens tar vid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
