Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 9
- Winston Churchill. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
WINSTON CHURCHILL
Av professor GEORG ANDRÉN, Göteborg
Winston Churchill gjorde sitt inträde i engelsk politik,
just som det nya seklet sett solen gå ned över det viktorianska
tidevarvet. Han kunde haft tillfälle att njuta fredens och det engelska
societetslivets glädjeämnen, ty han tillhörde genom sin börd de
kretsar, för vilka alla engelska portar stodo öppna. Han var en
Churchill, en ättling till hertigen av Marlborough och en son till
det konservativa partiets förre ledare i underhuset,
»finansministern utan en budget», lord Randolph Churchill. Men hans
äventyrslystna blod hade fört honom ut i fyra krig — i trenne olika
världsdelar. Nu hade han kommit hem, omstrålad av den lustre,
som hög börd gav, och av den glans, som berömda äventyr och
dater kunde förläna. Dessa sistnämnda voro allt annat än
vardagliga och en modern press och hans egna föredragsturnéer hade
sörjt för deras publicitet. Särskilt flykten från fånglägret i
Pretoria hade under ett av boerkrigets dystraste skeden givit
engelsmännen en länge efterlängtad bild av brittisk företagsamhet och
brittisk lycka. Men den unge mannen hade också litterära
framgångar bland sina föregåenden. Krig och briljanta böcker om krig
voro en icke föraktlig »double first class», om den också avsevärt
avvek från den kombination av latin och matematik, som var de
gamla universitetens.
När Churchill i kung Edvard VII:s första parlament och i
seklets första session slog sig ned på en bemärkt plats på den
konservativa majoritetens och den konservativa regeringens sida, som
en »honourable and gallant member», ännu icke mer än 26 år
gammal, mottogs han helt visst med stora förhoppningar. De
konservativa behövde förstärkning. De voro visserligen vid makten, men
deras framtidsutsikter syntes icke lovande. I spetsen för partiet
stod den gamle världskloke pessimisten Salisbury. Vid hans sida
fanns systersonen Arthur Balfour, mannen som tjusade alla, som
kommo honom nära, med sin glada älskvärdhet och sin fina
dialektik, men som också hade ingivit respekt genom sin hårda hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0613.html
