Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Winston Churchill. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med irländare och sin snabba och säkra replikkonst i underhuset,
vars ledare han var. T. o. m. för den unga, liberalt ortodoxa Mary
Gladstone hade han varit King Arthur. Men hans filosofiska
skepsis höjde honom alltför mycket över den stora massan. Framför
allt fanns där Joseph Chamberlain, den forne radikalen, nu den
imperialistiske kolonialministern, underhusets skarpaste debattör
och mest markanta personlighet. Men även hans stjärna var i
nedan, ty han var redan 65 år gammal och den propaganda för en
imperialistisk tullpolitik, som han snart skulle begynna, skulle
blott vinna ett halvhjärtat stöd från partiets majoritet och
motstånd från andra delar därav.
Den unge Churchill ville lika litet som fadern göra en regelrätt
parlamentarisk karriär genom flit och renlärighet. Liksom denne
ville han forcera positionerna, driven av en stor ambition och ett
ungdomligt övermod. Om skuggor föllo över partiets väg var han
icke benägen att genom en alltför strikt observans av släktens
spanska valspråk från 1600-talet, »fiel pero desdichado», trogen och
olycklig, förstöra sin egen framtid.
Faderns meteorliknande bana i engelsk politik hade betecknats
av skarpa angrepp mot Gladstones ministär och försmädliga
sidohugg mot det egna partiets respektabla medelmåttor. Den unge
Winston skulle snart pröva den sistnämnda metoden. Till den
liberala oppositionens oförställda skadeglädje riktar han ett
angrepp mot försvarsministerns förslag till arméreform, för att mot
detta hävda faderns krav på strängare ekonomi. »I am glad»,
säger han, »that the House has allowed me, after an interval of
fifteen years, to lift again the tattered flag of retrenchment and
economy — the tattered flag I found lying on a stricken field.»
Den angripne ministern gav ett icke ovärdigt svar. Han hoppades,
att den dag skulle komma, då Churchills omdöme skulle växa upp
till jämnhöjd med hans skicklighet, och förmodade att han en
gång skulle ångra, att han predikat imperialism utan villighet att
bära imperialismens bördor. I konservativa kretsar väckte
Churchill farhågor för att hans öde skulle bli en tragisk upprepning
av faderns; i liberala cirklar hoppades man på en skicklig
konvertit.
Men ännu var situationen icke mogen. Hans omdömesgillhet
ifrågasattes såväl av de konservativa, vars enfant terrible han var,
som av de liberala. »The want of judgment of the fellow is
despairing, but there is a good deal of force in his oratory», säger den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
