Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Winston Churchill. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
destruction» (5 april 1906). Det passade honom icke att följa de
konservativa frihandelsvännerna till det obemärkta försvinnande,
som väntade dem vid nästa val. Man kan måhända tillägga, att
det ej heller tilltalade hans ungdomliga kynne att hålla till i
politikens tempererade zon, där det ännu finns klar och sval luft
omkring frågorna och där politiken icke bara är en äventyrlig och
spännande kamp utan framför allt ett allvarligt och sakligt
avgörande.
Med det liberala partiet steg Churchill snabbt till makt och
äreställen. När Campbell Bannerman i december 1905 gav England
en liberal regering blev Churchill vid 31 års ålder
understatssekreterare för kolonierna, när Asquith 1908 rekonstruerade samma
ministär blev han 34 år gammal handelsminister med plats i
kabinettet. Två år senare var han inrikesminister och efter ännu ett
år marinminister. Vid 40 års ålder var han ledare för krigspartiet
i den engelska regeringen, en ledare med europeisk betydelse och
ryktbarhet långt utanför denna världsdels gränser.
Indiskretioner och misstag till trots hade hans bana ständigt gått uppåt. Och
det hade skett i en ständig kamp om stora frågor och med
betydande män. Fadern hade varit en de hänsynslösa invektivens
mästare. En ny tid krävde mildare seder även i debatten. Winston
Churchill, som tydligen hade fångats av den äldre
parlamentsdiskussionens beräknande elegans och hänsynslösa personliga
utfall, hade svårt att acceptera en ny tids mera affärsmässiga
saklighet. Hans angrepp i flanken på den konservativa ledningen
hade varit en njutning för den liberala oppositionen. Hans
frontangrepp från regeringsbänken mot den konservativa oppositionen
voro lika ungdomligt personliga. Överhusets konservative ledare,
den gamle lord Lansdowne får en bredsida för sin »air of solemn
humbug», och Times får veta att den är mållös i sin indignation
över home rule och behöver tre spalter för att uttrycka sin
mållöshet. Själv är han aldrig mållös. Från regeringsbänken och på
talarstolar ute i landet utvecklar han med brio och skicklighet den
radikala liberalismens program. Rågången mellan konservatism
och liberalism hade han klart överskridit; gränsen mellan
liberalism och socialism är mera aktuell för honom.
Ett expansivt socialt program, sammanfattat i Lloyds ryktbara
budget för 1909), krävde besparingar på andra områden, och liksom
sin fader och i god överensstämmelse med sina nya pacifistiska
vänner ville Churchill låta sparsamheten gå ut över flottan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
