Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Winston Churchill. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var svåra tider för Englands borgerliga. Men Churchill är
icke den, som kan förlora modet. Han var en av socialistregimens
skarpaste kritiker. Hade han under sin liberala period varit
hjärtligt hatad av de konservativa, så var han nu lika uppriktigt
avskydd av arbetarpartiet. Som en av de första propagerade han
upprättandet av en nationell samlingsministär och en snar vädjan
till valmanskåren. Han förstod att strömmen ånyo höll på att
vända sig. År 1922 hade han
kommit för sent — ty han
hade glömt Baldwin. Denna
gång var han tidigt ute —
men när den nationella
samlingsregeringen kom till stånd
fanns där ingen plats för
Churchill. Baldwin visste, att
Churchill var farlig både
utanför och innanför en
regering. När Churchill nu
ställdes utanför, så berodde det
kanske också därpå att
bundsförvanterna med liberala och
socialistiska föregåenden
hade svårt att förlika sig med
tanken på Churchill som en
kollega. För några var han
besvärlig, för andra var han
kanske blott för stor. Snart
skulle han också uppträda
som regeringens opponent i
den indiska författningsfrågan, som en varnare för Tysklands
avsikter och som en kritiker av ministärens dröjande försvarspolitik.
Men regeringens ledare ha samtidigt varit angelägna att icke
bryta med den mäktige opponenten; tanken att han skulle inträda
i densamma har ej sällan vunnit spridning och tilltro. Tanken
torde åtminstone ha haft den effekten, att den mildrat den kritik
och försvagat de framstötar, som den engelska debattens prins
Rupert riktat mot regeringen och dess politik.
De ej alltför många år, då Churchill varit befriad — och
säkerligen mycket ofrivilligt befriad — från ministeriella mödor, ha
icke varit utan sina uppgifter. När han icke varit i tillfälle att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
