Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Narvaminnet. Av Olof Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kringslutna tyska rikets kamp på alla fronter, måste innebörden av
det forna svenska väldets läge framstå med större tydlighet än
för äldre generationer. Vi kunna lättare fatta det oavvisliga
behovet av att äga tillgång till en hastigt stridsberedd krigsmakt,
duglig och utbildad att genom avgörande slag vinna bestämda
framgångar i den ena riktningen för att därefter kunna insättas
till lösande av motsvarande uppgifter i den andra. Vid det
påtvingade nordiska krigets utbrott framträdde för Sverige — på
samma sätt som för Tyskland år 1914 — detta behov med ökad
styrka.
Kravet på den svenska krigsmakten år 1700 var alltså fullt
klart.
Möjligheten till detta kravs uppfyllande låg i den urgamla
svenska krigsorganisationens grund och byggnad.
Det är, enligt författarens bestämda åsikt, just dessa två
faktorer, som med fullt fog berättiga till påståendet om en specifik
nordisk krigskonst, en offensiv och till avgörandet
syftande krigskonst, i skarp motsättning till den kontinentala,
västeuropeiska, vilken alltjämt var dröjande och defensiv. I Norden
framträdde med full tydlighet det krigspolitiska och strategiska
lägets fordran på avgörande; möjligheten att ernå detta gavs
genom truppernas kvalitet, deras organisation, krigsduglighet och
ledning. Var och en, som vill följa de svenska allmogehärarnas
prestationer under Engelbrekt och Sturarna, för att därefter ägna
en tanke åt samtida företeelser på det kontinentala Europas
slagfält, skall utan svårighet finna de vittskilda utvecklingslinjernas
grundorsaker.
Kärl XII kunde av sin armé framför Narva fordra vida
mera, än som varit tänkbart för en befälhavare över
mellaneuropeisk trupp. Och han måste — med hänsyn till läget — fordra
det allra högsta. Den saken var fullt klar, redan då Konungen
från arméns sista nattläger vid Lagena den 19 november lät skjuta
dubbel svensk lösen »till teckn åth Staden att Succursen wore
ankommen». Till och med inom de ryska linjerna måtte man,
trots den stora numerära överlägsenheten, ha hyst en oroande
känsla av att något ovanligt skulle komma att inträffa. Tsaren
själv fann sig plötsligen nödsakad »wegen hochwichtiger Ursachen
nacher Moscau zu reyssen»! Befälet överlämnades till den högst
motvillige hertigen av Croy »in dem Nahmen Gottes».
Den 20 november, då Konungen från den svagt sluttande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
