Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Litteratur - Konservatism och liberalism. Av Jean Braconier - Erik Fahlbeck: Idéer och män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lika sällsynt som kärkommet är därför att bland årets bokskörd
påträffa ett arbete som »Idéer och män» (Sthlm 1936, Norstedt &
Söners förlag, pris kr. 5:50), docenten Erik Fahlbecks senaste tillskott
till den statsvetenskapliga litteraturen. Det utgöres av sju uppsatser,
som ehuru fristående ändå ha det gemensamt, att de belysa svensk
idépolitik under förra hälften av 1800-talet, Några av de mindre
studierna ha förut i något annorlunda skick publicerats i olika
tidskrifter, en för övrigt i Svensk Tidskrift 1929, men de upptaga endast en
femtedel av bokens innehåll.
Ett par kapitel äro ägnade åt den svenska konservatismens
uppkomst och tidigaste utveckling. Fahlbeck kommer därvid bl. a. in
på den av litteraturhistorikerna livligt diskuterade frågan, huruvida
Thorilds år 1794 tryckta skrift »Rätt eller alla samhällens eviga lag»
— med mottot »tänka fritt är stort, men tänka rätt är större» —
innebar en politisk omvändelse eller ej. Blanck t. ex. har kallat
Thorilds opus »den moderna svenska konservatismens äldsta
bekännelseskrift», medan Albert Nilsson hävdat, att Thorilds
grundåskådning i verkligheten endast ytligt sett företer en förändring.
Fahlbeck delar den senare uppfattningen. Han framhåller, att även om
Thorild utsatte sådana begrepp som frihet, jämlikhet, broderskap,
folksuveränitet och »den allmänna viljan» enligt Rousseaus
terminologier för en våldsam kritik, som illa rimmade med den entusiasm,
han som glödande världsreformator förut känt för franska
revolutionens idéer, så har hans skrift från 1794 intet att göra med
konservativa samhällsideal. Ty fastän Thorild förkunnar, att lagen
bestämmes enligt den högsta erfarenhet och att den sökes i »tingens
väsen, i naturen, i Guds eviga lagstiftning», har han i själva verket
ett suveränt förakt för alla traditioner, för allt det organiska i
samhällsutvecklingen, som så vältaligt försvarats av den, som mer än
kanske någon annan givit upphov till den moderna konservatismen,
irländaren Edmund Burke. Thorild är på djupet som förr rationell,
kosmopolit, och utvecklar ett ekonomiskt utopiskt program, där föga
eller ingen hänsyn tages till den historiska erfarenheten, nationella
särförhållanden och traditioner, men som så mycket mer är
resultatet av abstrakta, luftiga skrivbordsfantasier.
Riktigheten av Fahlbecks ståndpunkt torde också vara svår att
bestrida, ehuru man gärna ville ha sett den närmare utvecklad. Ty
trots allt var Thorild nog delvis på glid mot tankegångar, som voro
befryndade med den senare konservatismens. Allt för mycket bör
man nog ej heller fästa sig vid hans mycket världsfrämmande och
minst sagt dunkla radikala reformprojekt rörande
samhällsekonomiens omdaning. Montesquieu exempelvis utvecklar ju även han i
L’ésprit des lois ett slags statssocialistiskt program, något som inte
hindrar, att hans förståelse för olika folks egenart är en klart
konservativ tankegång. Flera av 1809 års grundlagsfäder hade också
en viss förkärlek för kommunistiska idéer, vilket ej heller hindrade
att de vid grundlagsriksdagen varnade för sociala experiment. Det
skulle ha varit värdefullt, om förf. haft tid att mera ingående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
