Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 9
- Dagens frågor 13 oktober 1936
- Genève 1936
- Regeringskrisen i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellanfolkliga samarbetet. För nationellt inställda kretsar med kännedom om
de senaste årtiondenas europeiska historia är det en viktig uppgift
att med lojal men vaken kritik följa den nya regeringens
utrikespolitik. På intet område kan det så lätt inträffa, att både regeringen
själv och allmänheten finna sig ställda inför ett fait accompli.
Regeringskrisen i Finland.
När Finlands nyvalda riksdag den 1 september
samlades, väntade man att ministären Kivimäki
skulle ställa sina platser till förfogande för möjliggörande av
regeringsbildning på bred, parlamentarisk bas. Hr Kivimäkis parti —
framstegspartiet — hade lidit ett svårt valnederlag och var
dessutom inom sig splittrat, vartill kom att oppositionen på alla håll
vuxit. Men regeringen, som i nära fyra år kommit tillrätta utan
egentligt parlamentariskt stöd, hoppades synbarligen kunna regera
vidare såsom förut, d. v. s. med från fall till fall skiftande
riksdagsmajoritet.
Detta var emellertid ett misstag. De två största partierna hade
tröttnat vid leken. Av olika orsaker önskade såväl
socialdemokrater som agrarer regeringens avgång. Och svenskarnas tidigare
överflyttning till motståndarnas läger accentuerades, då uppgifter i
september kommo ut om regeringens planer i universitetsfrågan.
Tillfälle till samling av oppositionen lät icke vänta på sig. I
mediet på september fick tidningspressen kännedom om tvenne
promemorior, vilka den politiska polisen, i Finland benämnd Detektiva
Centralpolisen, utarbetat rörande kominterns hemliga verksamhet.
I promemoriorna framhölls att komintern beslutit följa en ny
taktik, i det att dess män skulle nästla sig in i olika organisationer för
att under täckmanteln av arbete för liberala eller socialistiska ideal,
t. ex. mot fascismen och dödsstraffet, för de medborgerliga
rättigheterna o. s. v., insmyga kommunistiskt tänkesätt och kommunistiska
idéer i olika samhällskretsar. I anledning härav gav Detektiva
Centralpolisen i promemoriorna en vidlyftig exposé över alla de
föreningar, som kunde misstänkas som härdar för dylik kommunistisk
propaganda och uppräknade härvid en mängd organisationer, som
arbeta i frisinnad eller vänsterradikal riktning, politiska, litterära,
humanistiska sällskap, ja t. o. m. bok- och filmklubbar m. m. Och
det gavs noggranna personuppgifter angående alla dessa
sammanslutningars grundare och styrelsemedlemmar. Indirekt beskylldes
sålunda ett hundratal oförvitliga medborgare för, må vara ofrivillig,
kommunistisk propaganda. Listan inkluderade jordbruksminister
Jutila, en annan regeringsmedlems hustru, ett tiotal riksdagsmän, bland
dem flertalet borgerliga, minst lika många universitetslärare o. s. v.
Den upplysta allmänheten stod handfallen. Man frågade sig om
verkligen en sådan grad av dumhet och omdömeslöshet kunde
existera inom den institution, vars verksamhet dock mera än andra
fordrade takt och omdöme, att man ägnade sin tid åt undersökning
rörande dessa över alla tvivel höjda ideella sällskap, och om man
verkligen misstänkte de i promemoriorna nämnda personerna för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0659.html
