- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugutredje årgången. 1936 /
655

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 13 oktober 1936 - Regeringskrisen i Finland - Näringslivet och politiken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fackministrar från samlingspartiet och två medlemmar av
framstegspartiet — men gav sedan efter och hr Kallio kunde träda till.

Den nya regeringen har en smal parlamentarisk bas, 60 röster
sammanlagt, möjligen 20 till från samlingspartiet. Dess
personsammansätning är ej stark, mest riksdagsmän av den vanliga typen,
visserligen tränade i utskott och plena — och även på ministertauburetter
— men sakligt svaga.

Den märkligaste omständigheten i samband med den nya
regeringens tillkomst är utrikesministerportföljens överlämnande till
Finlands minister i Genève, Rudolf Holsti. Efter 14 års paus
intager denne åter en plats, till vilken han under de första
självständighetsåren ansågs självskriven. Sedan Holsti åren 1919—1922 drivit en
utpräglad baltisk orienteringspolitik föll han 1922 på det s. k.
Warschau-avtalet, som avsåg defensiv allians mellan Finland och
Polen. Denna utnämning betyder dock ingen ändring i Finlands
utrikespolitiska orientering. I regeringsprogrammet säges uttryckligen,
att hr Kivimäkis och Hackzells skandinaviska politik skall
fullföljas. Den förre försvarsministern Oksala blir dessutom kvar som
fackminister, och det är allmänt bekant att hans andel i Finlands
beslutsamma anslutning till de nordiska staterna 1935 icke var ringa.
Slutligen har väl också hr Holsti lärt sig något sedan 1922.

Alltför långlivad blir regeringen Kallio knappast.
Socialdemokraterna äro i opposition, likaså svenskarna, och dessa två partier bilda
redan ensamma för sig majoritet i riksdagen. Men givetvis
kommer regeringen att bedömas efter sina handlingar, icke efter
program eller sammansättning. Senast omedelbart efter
presidentskiftet den 1 mars 1937 kan man dock vänta ny regeringskris. Endast
ett under kan hålla regeringen kvar till nästa höst.

Näringslivet och politiken.



Med stolthet peka vi svenskar på vår
folkrepresentation i ett hänseende: den utgör intet
»advokatparlament» som mångenstädes på kontinenten och än mer i U. S. A., där
för några år sedan 60 procent av ledamöterna av representanternas
hus voro advokater, utan den inrymmer äkta företrädare för bönder,
industriarbetare och lantarbetare, medelklassen med flera liknande
grupper. Förhandlingarna få därigenom icke alltid, rättare sagt
mycket sällan, någon akademisk prägel, fraseologien blir mycket
okonstlad eller stereotypt uppstyltad o. s. v. Men det är ändock en
folkrepresentation i ordets egentliga mening, en samlingspunkt för
vad som direkt rör sig på folkdjupet i alla samhällslager. Någon
önskan att rubba denna riksdagens ursprungliga karaktär kan ej
förefinnas.

Likväl måste man med starkt beklagande konstatera, att den rent
numerära principen vid valen lett till en underrepresentation av
viktiga intressen. En representation, som i sig upptar alla intressen
är en utopi i en på allmänna val grundad demokrati. Men
obestridligen kunna många grupper anmäla sitt missnöje;
motoristerna ha ju också hotat med att bilda ett eget parti. Ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0661.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free