Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 13 oktober 1936 - Näringslivet och politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhällsintresse framträder härvid främst: näringslivet och
företagarevärlden. Det är allom bekant, hur dess företrädare i riksdagen
alltifrån borgareståndets tid och sedan bruksägarnas gamla första
kammare upphört successivt reducerats i antal. Ett i dagarna
utkommet, av professor Axel Brusewitz redigerat arbete, »Studier över den
svenska riksdagens sociala sammansättning» — vilket i ett antal
uppsatser på ett ingående och synnerligen intresseväckande sätt
statistiskt klarlägger yrkesfördelningen och andra sociala faktorer bland
riksdagsmännen alltifrån frihetstiden — lämnar åtskilliga siffror, som
äro talande för utvecklingstendensen. Vi skola här blott hålla oss
till de större företagarna, alltså bruksägare, grosshandlare,
direktörer för banker eller större företag. I första kammaren funnos 1870
28 dylika större företagare, år 1910 37 och år 1930 14; i den nästa år
sammanträdande första kammaren är antalet ungefär detsamma. I
andra kammaren äro samma siffror 1867 21, 1876 22, 1885 25, 1897 19,
1906 23, 1912 15, 1922 11, 1933 10 och 1936 9. Yrkesbestämningen eller
rättare sagt uppdelningen i större eller mindre företagare kan
givetvis ibland vålla svårigheter, men tendensen är ostridig. Efter den
allmänna rösträttens införande har riksdagen alltmer fått undvara
de insikter, som industriens och handelns män äga och företräda.
Åtskilliga andra riksdagsmän, i synnerhet då nationalekonomer och
en del representanter från ämbetsmannaståndet med uppdrag inom
näringslivet, göra givetvis sakkunskapen inom det industriella och
merkantila området något större än ovannämnda siffror ange. Likaså
kan den ifrågavarande sakkunskapen ännu så länge anses relativt
väl företrädd i första kammaren, särskilt då inom högerpartiet med
10 representanter för ifrågavarande intressen av 45. Men siffrorna
för andra kammaren äro verkligen föga imposanta. Av de nio
invalda representera fyra industrien (Erik Nylander, Sven Lundberg,
De Geer i Lesjöfors och Åqvist) och två köpmännen (Lithander och
Henriksson); av de övriga är en försäkringsdirektör (Hellberg), en
f. d. flottningsdirektör (Sandström i Nyland) och en
systembolagschef (Bergwall). Att antalet är så ringa är ej uteslutande att
tillskriva de borgerliga motgångarna i valen. Av de nämnda stodo blott
tre på absolut säker plats (Nylander, Bergwall och Lithander); trots
listkonkurrens kunde även ytterligare två betraktas som tämligen
givna (Åqvist och Sandström). Om högern med samma uppdelning
av rösterna mellan stridande listor som den 20 september hade hållit
de elva mandat, som partiet brutto förlorade, skulle blott ytterligare
två representanter för här ifrågavarande intressen ha valts; i
övriga kretsar synas endast tre företagare ha kommit närmast i
röstetalet. Av folkpartiets kandidater stodo över hela landet blott ett
par tre företagare närmast att bli valda, däribland f. handelsminister
Elof Ericsson, som med ungefär 1,000 röster föll igenom mot hr Olsson
i Rimforsa. De företagarenamn, som bondeförbundet här och var
presenterade i den rikliga sorteringen av listor, samlade aldrig något
röstetal att tala om. Läget framgår kanske bäst, om man säger, att
utanför de tre rena stadsvalkretsarna (Stockholm, Göteborg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
