Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Dagens frågor 13 oktober 1936 - Näringslivet och politiken - Höstens militära övningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyrstadskretsen) näringsmän sänts till riksdagen blott från tre kretsar
av 25 eller av ungefär var åttonde krets.
Näringslivets representation är ett allvarligt problem inom
demokratien. Att döma av de uppgifter, som prof. Brusewitz
sammanfattningsvis lämnar uti det citerade verket, är undanträngandet av
företagarna icke något särfenomen för Sverige; sålunda sitta i norska
stortinget bland 150 medlemmar blott 11 större företagare. Det är
icke lätt att ange en lösning, ty jordbrukare, medelklass, kyrka och
skola o. s. v. ha samma legitima intressen att bli företrädda. Lösningen
blir icke heller lättare, när man vet, att de flesta direktörer — och
många gånger de allra dugligaste — ej anse sig ha tid att sitta i
riksdagen, väl ofta ej heller ha ro att läsa in de oerhörda läxor, som
offentliga utredningar, propositioner, motioner och utskottsutlåtanden
tillsammans utgöra. Så många intressen som trängas inom de
borgerliga partierna och ha rätt till mandat, kan näringslivets
representation under nuvarande förhållanden icke gärna bli en fråga om
kvantitet utan blott och främst om kvalitet. En jämförelse mellan olika
yrkesgrupper är givetvis principiellt antastlig, eftersom en
riksdagsman i första hand är folkrepresentant, ej yrkesrepresentant, men man
kan ändock till jämförelse med de nio företagarna nämna, att den
nya andra kammaren inrymmer elva järnvägstjänstemän av högre
eller lägre grad samt åtta skollärare. Problemet om näringslivets
representation blir desto viktigare, som hela politiken i oerhörd grad
»materialiserats». Det mesta riksdagsarbetet kommer säkerligen att
kretsa kring ekonomiska och näringspolitiska problem. Därför ha
näringslivets män en oändligt mycket mer krävande uppgift att fylla i
riksdagen nu än under den från statstvång idylliskt fria tid, då
bruksägarna voro så talrika och så bestämmande. På den tiden funnos f. ö.
få eller inga arbetare att möta i debatterna och voteringarna, medan
socialdemokraternas fackföreningsledare i allt större utsträckning
numera fylla kamrarna; fackföreningarnas ombudsmän samt
nuvarande eller f. d. kroppsarbetare dominera f. ö. numera så starkt vid
nyvalen, att det akademiskt intellektuella inslaget i
socialdemokraternas riksdagsgrupp fått alltmer maka åt sig. Den allmänna
rösträttens oförmåga att skapa en efter samhällsintressenas vikt allsidigt
avvägd representation kan i längden bli en allvarlig stötesten för
riksdagen själv, om ej på annat sätt så därigenom att andra former
för näringslivets delaktighet i samhällsbesluten tvinga sig fram till
förfång för riksdagens maktställning. Alldeles oberoende härav måste
man med ett vemod se, att en så oundgänglig samhällsgrupp som
företagarnas börjar nästan utplånas i kamrarna. Den har dock skänkt
vår politik sådana namn som Thore Petre och C. F. Waern, André
och Knut Wallenberg, Christian Lundeberg och Hugo Tamm, Carl
Swartz och Arvid Lindman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
