Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Nordiska realiteter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uvecklingen under det halvår, som förflutit sedan detta skrevs,
har än starkare understrukit ovanstående synpunkter, vilka vi
fortfarande till alla delar vidhålla. I den nyss citerade
Sandlerska deklarationen vilja vi också utläsa ett erkännande av
nödvändigheten av vissa preparatoriska åtgärder. Men allmänheten
har sig ej bekant, att dylika förhandlingar hittills gått över
ramen för de rena krigsförsörjningsproblemen. Utan att måla i
skräckstämning och utan att förbise att de febrilt rustande
stormakterna ännu ej torde anse sig »färdiga» för en uppgift, vilken
man endast med fasa vill föreställa sig, måste man räkna med
möjligheten av att den farliga gnistan kan tändas fortare än man
anar, kanske av våda, kanske med berått mod, kanske just därför
att en viss konstellation finner det förmånligt att ej invänta den
tidpunkt, då den förmenta motståndaren hunnit ekipera sig från
topp till tå i tidens modepansar.
Även om det sagts många gånger förut, måste det än en gång
inskärpas, att Danmarks hållning i försvarsfrågan måste
uppfattas som en skärande disharmoni i den nordiska symfonien. I en
tid, då socialdemokraterna praktiskt taget i alla länder förpassat
till idéernas museum sin ursprungliga tro på människoförnuftets
supremati och lammens makt över ulvarna, lita de danska
socialdemokraterna och, besynnerligt nog, än mer de få men
utslagsgivande Muncharna till — ja, till vad? Sannolikt finna de sitt
land ligga utom farozonen eller hylla precis som vår »egen» Elof
Lindberg vacuumteorien, vars tomhet dock måste vara allom
uppenbar. Något förrycktare än förre försvarsminister L.
Rasmussens (efter Nationell Tidn. återgivna) nyligen fällda uttalande
kan ej gärna läsas: »Den största faran för Danmark under
världskriget var existensen av vårt militärväsen, och det var för oss en
lycka att det inte var så starkt, att andra makter intresserade sig
för det. Man hade inte mer ammunition än att den skulle ha
skjutits bort på en dag. Jag säger, att det var en lycka för Danmark,
att vårt militärväsen är miserabelt. Bäst vore att det vore ännu
sämre än vad det är. Ju svagare vi äro i militärt hänseende, desto
starkare äro vi i verkligheten. — — — Jag står på samma
ståndpunkt som 1934, nämligen att Danmark bör gå in för fullständig
avrustning.» Visserligen lära vissa försvarsreformer vara under
förberedelse inom det danska försvarsdepartementet — således
utanför de fackmilitära myndigheterna — men allt tyder dock
på att Danmark ej tror sig om att kunna försvara Jylland, likaså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
