Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Nordiska realiteter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordiska realiteter
malm som dess eventuella fiender att avskära Tyskland från
denna förbindelse. Tidigare kunde ett avskärande endast
åstadkommas — bortsett då från politiska påtryckningar — antingen
genom en lantmilitär ockupation i norr eller genom angrepp på
malmångarna. Till följd av luftvapnets utveckling kan en avsikt
att direkt förhindra svensk malmexport numera effektivast
realiseras genom luftanfall. På omkring två timmar kunna ryska
luft-flottiljer, baserade på eget territorium, överflyga norra Finland
och förstöra svenska transportförbindelser eller
gruvanläggningar. Det kan t. o. m. tänkas att medelst flygplan ilandsätta en
icke föraktlig truppstyrka utan att Sverige med de övre Norrland
tilldelade försvarsresurserna omedelbart kan avvärja dessa faror.
Och utanför Narvik kunna ubåtar patrullera för bevakning av
lastfartygen — ryktesvis har det i år talats om ryska
ubåtsmanövrer i dessa trakter. Det råder visserligen olika meningar om
Lapplandsmalmens betydelse för ett krigförande land — således
synes prof. Ivar Högbom enligt ett nyligen i Oslo hållet föredrag
böjd för att reducera denna — och ett angrepp på vår malm kan
väl blott tänkas som en sista utväg, eftersom ett sådant angrepp
ej gärna kan utmynna i annat än krigstillstånd. Men likafullt
kan malmens behövlighet för krigsändamål skapa i vissa
situationer en stor fara för Sverige, vilken risk luftkrigets utveckling
starkt skärpt, och utlösa svåra komplikationer ej blott genom den
ena utan även genom den andra stridande partens
påtryckningsåtgärder. Denna fara ej blott aktualiserar frågan om Sveriges
möjligheter att i övre Norrland försvara sin integritet utan
upprullar även i olika hänseenden ett för Sverige, Finland och Norge
gemensamt övrenordiskt försvarsproblem, vars ingående
dryftande ej borde kunna uppskjutas.
Ett av de viktigaste gemensamma svensk-finska
försvarsintressena möta vi slutligen i Ålandsproblemet. Detta gäller oavsett om
1921 års konvention angående ögruppens demilitarisering
kvarstår oförändrad eller skulle kunna ändras. Enligt konventionen
har Finland som suveränitetsstat viss rätt att först i händelse av
hot mot ögruppen företa militära skyddsåtgärder. Då faran av en
utomståendes besittningstagande av Åland är lika stor för
Sverige och Finland, ha båda länderna ett lika vitalt intresse av att
med till buds stående resurser med ali kraft motsätta sig varje
kränkning av konventionen, vilken Ryssland inom parentes sagt
ej anslutit sig till. När under vårens försvarsdebatt en så aukto-
673
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
