Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - 1936 års kyrkomöte. Av Carl Ernst Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Ernst Göransson
många olika förslag. Mycket har förr också dryftats, om någon
rest av de nuvarande lektorskapitlen kunde räddas. Man hade
exempelvis tänkt sig att behålla teologie lektorn, och
departementschefen statsrådet Engbergs »lärde» ledamot var tydligen
ämnad som en förbindelselänk mellan gammalt ocli nytt. Till
följd av riksdagens beslut i saken blev nu härav intet, men dej är
mycket betecknande för den uppskattning, som lektorernas
insats åtnjuter, att kyrkomötets lagutskott nu uttalat
önskvärdheten av att »åtminstone något av den fond av erfarenhet av
domkapitelsarbetet, som förefinnes inom de nuvarande kapitlen, om
möjligt bevaras», då konungen förordnar lekmannaledamot med
förfarenhet i allmänna värv, och tillika yttrat, att det vidare lär
»kunna förväntas, att man inom läroverkslektorernas krets kan
påträffa lekmän, som äga den sakkunskap på folkundervisningens
område, som fordras av den andre av konungen förordnade
ledamoten. Även i ett sådant fall kan något av det gamla
lektorskapitlets traditioner bevaras inom det nya domkapitlet».
En mycket svår, mycket ömtålig och mycket viktig fråga förde
biskop Billing inför kyrkomötet med sin motion angående
smidigare former för samarbete mellan riksdag och kyrkomöte.
Kyrkomötet liar ju i frågor av kyrkolags natur så tillvida en mycket
stor makt, som det genom sitt veto kan hindra, att ett
riksdagsbeslut av Kungl. Maj:t upphöjes till lag. Ä andra sidan kan
kyrkomötet icke självt göra någon framställning till riksdagen,
liksom ej heller till kyrkliga myndigheter, utan är, när det gäller
initiativ, helt hänvisat till underdåniga skrivelser till konungen,
som därmed förfar efter behag. I fråga om samarbetet mellan
riksdag och kyrkomöte råder vidare det otympliga förhållandet,
att ett lagförslag från endera av dessa institutioner måste
fullständigt oförändrat antagas av den andra, om det icke skall helt
förfalla. Och då nu kyrkomöte icke med säkerhet kan beräknas
bliva inkallat tidigare än efter fem år från sista sammanträdet,
blir betänksamheten hos kyrkomötet lielt naturligt, frånsett alla
andra eventuella anledningar till försiktighet, redan härför så
stor, att man icke gärna söker en i och för sig aldrig så önskvärd
ändring i ett av riksdagen redan antaget förslag av verkligt
värde för kyrkan. Biskop Billing antydde nu såsom möjliga
utvägar bl. a., att i analogi med vad som gäller för riksdagen,
urtima kyrkomöten kunde inkallas, helst medan riksdagen vore sam-
678
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
